I den borgerliga alliansens riksdagspartier är det ganska många på ledande poster som är pådrivande för en restriktiv hållning
i abortfrågan. Den kunskapen måste innebära rättvisa i den politiska bedömningen.

När Sten-Gunnar Hedin och
Anders Arborelius hotar att påverka sina kyrkliga vänner med att inte stödja kristdemokraterna – eftersom Göran Hägglund avser att öppna dörren för utländska kvinnor att göra abort i Sverige – blir förmodligen resultatet att eventuella sympatier går till Sverigedemokraterna. Det vore en mycket farlig utveckling för vårt land!

Det ofödda barnets rätt till liv är en grundläggande värdering som är djupt förankrad i tron på Gud som skapelsens Herre. Vårt problem som kristna är hur vi kan argumentera i privatmoraliska frågor inför en generation som inte tror på Gud och inte respekterar Bibeln som normgivande.
Vår erfarenhet av samtal med kvinnor som överväger abort, motiverar varje präst med själavårdande ansvar att ha en ödmjukhet i röst­läge och formuleringar. Det är inte bra att frågan blir en partipolitisk konfliktfråga. Det handlar om något av det mest privata och smärtsamma i enskilda människors liv.

Kristnas trovärdighet kräver att vi försvarar människovärdet ur olika perspektiv. Det är motsägelsefullt när USA:s kristne president
George W Bush är en sådan ivrig motståndare till abort, samtidigt som han förespråkar dödsstraff och
bedriver ett krig som hittills orsakat 100 000-tals människors död
i Irak. USA:s engagemang i Afghanistan är ett fruktansvärt politiskt övergrepp.

Jag får genom flyktingar från Kabul skakande rapporter om den skräck och fasa som drabbar folket när barn och vuxna dödas av ”misstag” i Afghanistans bergsbyar och städer.
Som en följd av olika miljökatastrofer dödas 100 000-tals människor varje år i olika delar av världen. Den globala ekonomin stressar produktionskrafterna, utan hänsyn till människors värde. Därför behövs en teologi och etik som formulerar hållbara värderingar med större ansvar för det mänskliga livet.

Här kan judar, kristna och muslimer mötas i samtal med politiska ledare och opinionsbildare. Men då är det inte meningsfullt att inleda samtalet med hot om bojkotter. Dialogen ford­rar hänsyn och respekt.
Den katolske biskopen Arborelius och pingstsamfundets ledare Hedin gick ut alldeles för hårt.
Jag vill uttrycka respekt för det politiska arbetets komplexitet, med en förhoppning om ett seriöst kommande lagförslag.


Stanley Sjöberg
pensionerad
frikyrkopastor