Alla former av sexhandel med människor är avskyvärd och måste bekämpas. Därför tycker vi att tiden är mogen för att slopa brottet koppleri och istället kalla detta brott för dess rätta namn, nämligen männi­skohandel. Det är viktigt att komma ihåg att förhållandet mellan en ­hallick och en prostituerad inte är en affärsmässig förbindelse mellan två jämbördiga parter.

Dagens lagstiftning bör ersättas med brotten Människohandel och Grov människohandel. Vi får därmed ett högre straffvärde än för koppleri och en lagstiftning som ligger i takt med verkligheten och samhällets utveckling. Det är idag för svårt att få gärningsmän fällda för människohandel, som allt för ofta landar på bara koppleri.

Vi hävdar att varje köp av någons kropp bygger på en exploatering och ett utnyttjande av dennes ­utsatthet. Det är att profitera på någon annans olycka. De kvinnor, unga flickor, män och pojkar som säljer sina kroppar befinner sig i vanmakt på grund av drogberoende, fattigdom eller annan utsatthet. Låt oss en gång för alla sluta tala om begrepp som frivillighet i dessa fall!

Under 2005 tillsatte vi en utredning som just nu tittar på människohandelsbrottet för att avgöra om vissa justeringar bör göras och för att utvärdera praxis. En av utredarens uppgifter är att se om ordet ”otillbörligen” bör tas bort, det vill säga att någon lurats eller manipulerats in i situationen. Vi har nu kommit fram till, bland annat efter diskussioner med poliser som arbetar med dessa brott, att vi vill gå ännu längre.

Vi socialdemokrater har arbetat ­aktivt mot sexköp i många år, både i Sverige och internationellt. 1998 stiftades lagen mot köp av sexuella tjänster, trots ett massivt politiskt motstånd, bland annat från många moderater och folkpartister. Det var också vi som drev igenom lagstiftningen mot människohandel i EU 2001.

Under 2006 drev vi kampen mot människohandel vidare i EU. Bland annat la vi press på Tyskland att intensifiera kampen mot dessa brott under VM i fotboll.

Vi lyckades få igenom en överenskommelse om att alla länder skulle prioritera dessa brott högre samt att svensk polis skulle komma ner till Tyskland. Både för att arbeta operativt på plats men också för att under hösten informera övriga länders justitieministrar om sina erfarenheter och om sambandet mellan den svenska sexköpslagen och människohandelsbrottet.

Vi kan nämligen konstatera att ­Sverige på grund av denna lag inte är ett lika lukrativt land för människohandlare, som våra nordiska grannländer. Den borgliga regeringen har dock försummat denna unika möjlighet att informera och påverka ­andra länders arbete under 2006. Det är djupt beklagligt och ett svek mot alla de brottsoffer som riskerar att utsättas för dessa brott.

År 2004 öronmärkte den socialdemokratiska regeringen dessutom pengar i polisens budget för arbetet mot dessa brott. Detta var en tydlig signal att brotten skulle prioriteras och bekämpas lika hårt över hela landet. Vi visste att polisarbetet mot människohandel är kostsamt på flera sätt och det fanns lokala skillnader i hur arbetet bedrevs. En tydlig riktning var nödvändig att visa.

Beslutet mottogs positivt av såväl de poliser som arbetar med frågorna, som åklagare och företrädare för brottsoffer. Denna öronmärkning tog den borgliga regeringen bort i sin budget i höstas.

Det är hög tid att regeringen visar att de tänker värna om dessa brottsoffer och om Sveriges roll i kampen mot sexköp och människohandel. Är regeringen beredd att ersätta brottet koppleri med människohandel samt öro nmärka pengar för kampen mot dessa brott?


THOMAS BODSTRÖM
ordförande (s) i Riksdagens Justitieutskott
tidigare justitieminister
ELISABETH MARKSTRÖM
ledamot (s) i Riksdagens Justitieutskott