”Vildsint kritik som bygger på missuppfattningar”. Så karaktäriseras Sveriges försvarsminister den kompakta kritik som riktats mot förslaget att Försvarets radioanstalt, FRA, ska få avlyssna alla samtal, läsa alla sms och fax som passerar Sveriges gräns.

Förslaget innebär bland annat att regeringen och Regeringskansliet utan tillståndsprövning kommer att kunna beordra avlyssning av våra kommunikationer. Man måste då ställa sig frågan i vad mån regeringen och Regeringskansliet kan ha ett legitimt behov av en sådan ordning. Avlyssningen förutsätter inte misstanke om brott eller militärt hot. Nej, det räcker med ett ”yttre hot”. Detta innefattar allt från migrationsströmmar, oljeutsläpp och organiserad brottslighet till terrorism.

Regeringen inrättar ett nytt övervakningssystem vid sidan av det som idag existerar. Redan tillskapandet av parallella system för underrättelseverksamhet är problematiskt. Att regeringsmakten skaffar sig ett eget system för avlyssning borde väcka starka protester i varje demokratisk rättstat.

Det handlar om en avlyssning av gigantiska mått i spaningssyfte. En avlyssning där ingen domstolsprövning förekommer, där ingen självständig, oberoende förhands - och efterkontroll äger rum och där effektiva rättsmedel saknas vid överträdelser. Om Säpo eller den öppna polisen önskar använda sig av hemliga tvångsmedel som avlyssning måste det föreligga misstanke om brott. Ett sådant beslut fattas av domstol och ett offentligt ombud förordnas med uppgift att tillvarata den enskildes rätt.

Med det nya förslaget kan Säpo, om domstolen avslår en begäran om avlyssning, istället begära signalspaning hos FRA. Därigenom kan de rättssäkerhetsgarantier som rättegångsbalken föreskriver helt förbigås.

Redan förra gången förslaget remissbehandlades möttes det av stark kritik också från dåvarande justitieministern. Av de som under julhelgen fick mycket kort tid på sig att lämna yttrande över förslaget till lagrådsremiss var Rikspolisstyrelsen, Säpo, Riksåklagaren, Kammarrätten i Stockholm, Registernämnden, JK och Ekobrottsmyndigheten med flera mycket negativa till förslaget.

Ånyo framfördes kraftig och välgrundad kritik också från Justitiedepartementet, nu under en ny justitieminister. Det är, för att uttrycka saken milt, stötande att en regering så oblygt nonchalerar inte bara remissinstanserna, utan också sitt eget Justitiedepartement i frågor som berör grundläggande rättsstatliga principer och medborgerliga fri och rättigheter. Man undrar vilka motiv som styr regeringens handlande i denna viktiga integritetsskyddsfråga. Eller är det så att hanteringen helt överlämnats åt en försvarsminister med fallenhet för viss arrogans i en viktig demokratifråga?

I de länder signalspaning i kabel har tillåtits har denna verksamhet försetts med rättssäkerhetsgarantier. Ett exempel är Tyskland. Det förslag som Lagrådet just granskat skiljer sig på viktiga punkter från den tyska modellen. Lagrådets uppgift är att granska lagförslag ur ett grundlagsperspektiv.

Med hänsyn till den stora vikt lagrådet, i andra sammansättningar, lagt vid denna uppgift till exempel i yttrande över buggningsförslaget respektive förslaget om så kallad preventiv avlyssning, är det mycket förvånande att Lagrådets majoritet i detta fall genom en lättvindig tolkning medverkat till att urholka det skydd som grundlagen och Europakonventionen medför.

Lagrådets hållning i konventionsskyddade integritetsfrågor bör över tiden vara konsistent. Det nu aktuella yttrandet svajar betänkligt.

Utländska och svenska journalister, advokater, klienter, polis, åklagare, säkerhetspolis, politiker liksom enskilda måste inse att allt de säger kan vara avlyssnat av regeringen. Begrepp som advokatsekretess och meddelarskydd riskerar att få ett illusoriskt innehåll. Om förslaget införs kommer vi att vara mycket långt framme i att övervaka våra medborgare, USA inkluderat. IB-affären förefaller ha fallit i glömska.

Vid försvarsministerns presskonferens i samband med att lagrådsremissen presenterades påstod han - tvärt emot vad som var sant - att praktiskt taget alla remissinstanser varit positiva och att det nog skulle bli så också i fortsättningen, även om några som Advokatsamfundet kommer att vara emot, förstås.

Det uttalandet var för att travestera den nuvarande statsministern i en kommentar till ett uttalande av sin företrädare; ”kraftfullt, svavelosande, och i grunden totalt felaktigt”. Det vore bra om försvarsministern besinnade detta.

Vildsint kritik? Ja, kanske, men inte mer än vad saken förtjänar.

Byggd på missuppfattningar? Nej.

ANNE RAMBERG
generalsekreterare i Advokatsamfundet