Svar direkt: Ingvar Åkesson

Ska vi ha en egen underrättelsetjänst i vårt land eller ska vi förlita oss på andra? Den frågan ställer man sig när man läser Wilhelm Agrells och Oscar Swartz artiklar på Brännpunkt den 10 februari och nu Anne Rambergs. Alla tre för till torgs den felaktiga föreställningen att syftet med de aktuella lagförslagen är att FRA ska avlyssna hela svenska folket.

Lagstiftningen tar sikte på försvarsunderrättelseverksamhet som ska bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet, där verksamheten endast får avse utländska förhållanden. Det är inte frågan om någon ny inriktning för FRA. Lagförslaget innebär inga utökade uppgifter för FRA.

Den ger FRA ett nytt verktyg i-form av en möjlighet att bedriva signalspaning i internationella telekablar. Mycket av den trafik som FRA spanar på går nämligen mer och mer över från etern till kablar.

Agrell verkar längre fram i sin artikel inse att signalspaning är en nyckelkomponent i underrättelsetjänsten, men förefaller ha svårt att acceptera att utländska förhållanden kan ha förgreningar i Sverige.

Han för ett resonemang som går ut på att svenska medborgare till följd av detta kan bli föremål för en underrättelseverksamhet som inte är lagreglerad och där konsekvenser för personlig integritet och rättssäkerhet är omöjliga att fastställa. Vad det är fråga om är sådana sällsynta fall som utländska underrättelsetjänsters, illegala vapenhandlares och terroristcellers kontakter i Sverige. Även för dessa fall kommer den föreslagna signalspaningslagens rättsskydd med bland annat tillståndsförfarande och efterhandskontroll att gälla.

Agrells påstående att underrättelseorganen i vissa lägen kan beblanda sig med brottslig verksamhet är märkligt. Den offentliga makten utövas under lagarna. Agrell och Ramberg likställer vidare signalspaningen med polisens telefonavlyssning, som är ett straffprocessuellt tvångsmedel.

Som Lagrådet har understrukit kan signalspaning inte ses som ett sådant tvångsmedel och av lagrådsremissen framgår att FRA inte ska bedriva signalspaning efter det att förundersökning inletts.

Den utrikes underrättelsetjänst som FRA bedrivit i flera decennier har varit av stor betydelse. Signalspaningen måste anpassas till den tekniska utvecklingen för att underrättelsetjänsten även i fortsättningen ska kunna bidra till vårt lands trygghet. Det är det frågan gäller.

INGVAR ÅKESSON
generaldirektör för FRA