Förhoppningsvis kommer, inom en snar framtid, den samhälleliga och juridiska institutionen ”äktenskap” att i Sverige omfatta alla vuxna som vill ingå äktenskap, oavsett sexuell läggning.

Det finns anledning till reflexion om äktenskapets teologi, något som bland annat efterlyses av prästen och professorn Oloph Bexell (SvD Brännpunkt 5/10).



En central källa för analys av Svenska kyrkans äktenskapsteologi är gällande gudstjänstordning i Den svenska kyrkohandboken (1986). Det är en ordning som antagits av kyrkomötet och därmed utgör ett bekännelsedokument.



Vigselns ärende är att be om Guds välsignelse och att dela parets glädje. Äktenskapet uttolkas som en Guds gåva och ett heligt förbund. Det anges finnas till för samhällets skull, som hjälp och stöd för de enskilda, och för att nå en fördjupad gemenskap.

Frågorna handlar om att självständigt bejaka viljan att älska i lust och nöd. Löftena fördjupar samma tema: att älska, dela sorg och glädje och att vara varandra trogna.



En undersökning för några år sedan om svenskarnas attityder visade att en tydlig majoritet vill ha nuvarande ordning där samfunden har kvar vigselrätten. Varje år ingås i Sverige ungefär hälften av alla äktenskap enligt Svenska kyrkans ordning.

Också Svenska kyrkans kyrkomöte har 2007 markerat att man vill värna samfundens vigselrätt. Beslutet togs naturligtvis i medvetande om den förväntat förändrade äktenskapslagstiftningen.

Men vad händer med de samfund som ännu inte är övertygade om en nyordning?



O m rik sdagen beslutar att ändra äktenskapslagstiftningen så att den blir könsneutral behöver detta beslut inte vara bestämmande för kyrkor och samfund eller enskilda pastorer och präster.



Vigselrätt är inte samma sak som vigselskyldighet. Redan nu förekommer att vigselrätten inte används fullt ut.

Det kan i vissa samfund handla om att inte viga frånskilda, att en muslimsk kvinna inte kan gifta sig med en ickemuslimsk man och i Svenska kyrkan att minst en person ska vara kyrkotillhörig.

Ibland sägs att om inte samfunden accepterar en nyordning borde de fråntas sin vigselrätt. Inför detta ”hot” menar en del att det vore bättre att avstå vigselrätten.



O fta hänvisas till en specifik tolkning av Bibeln, eller till en viss tolkning av kristen tradition. Äktenskap sägs vara förbehållet en relation mellan kvinna och man. Argumentationen är dock inte övertygande.



Det är sant att det aldrig tidigare i vår svenska historia förekommit äktenskap för samkönade par. Men en ordning behöver inte vara teologiskt fel bara för att den förändras eller är nutida. Tvärt om.

Att vara kyrka, inte minst i reformatorisk tradition, är att ta nya erfarenheter och tolkningar på allvar. Annars hade vi varit kvar i ett försvar av slaveri, auktoritära styrelseformer och dödsstraff. Och kvinnor hade fått fortsätta tiga i församlingen.



Att finnas mitt i människors liv är en central uppgift för samfunden. Det är lika centralt att alla, oavsett sexuell läggning, på lika villkor inkluderas i den omsorgen.

I själva verket är det de som nu förespråkar att samfunden ska släppa vigselrätten som anpassat sig, utifrån just samhällets förändringar, och hastigt vill släppa en tidigare hjärtefråga.



Vi menar att det vigselgudstjänsten lär oss om äktenskapet handlar om kärlek och trohet, om innerlig och respektfull gemenskap – ideal som sannerligen är centrala för alla parförhållanden.



Och det finns en viktig poäng med att den stund då det formellt sker en förändring av relationens juridiska karaktär också är den gudstjänst då glädjen delas med andra och Guds välsignelse uttalas över relationen.



KAJSA AHLSTRAND

präst i Svenska kyrkan, professor i missionsvetenskap

PETRA CARLSSON

präst i Svenska kyrkan, doktorand i systematisk teologi

THOMAS EKSTRAND

diakon i Svenska kyrkan, docent i systematisk teologi

BOEL HÖSSJER SUNDMAN

präst i Svenska kyrkan, teologie doktor i kyrkovetenskap

GÖRAN LUNDSTEDT

präst i Svenska kyrkan, teologie doktor i kyrkovetenskap

PETER LÖÖV

präst i Svenska kyrkan, filosofie magister