Jan Björklunds hänvisning till mig (SvD Brännpunkt 1/9) vad gäller betydelsen av tydliga kunskapsmål och utvärdering i grundskolan är helt ­ i sin ordning.

Åtgärderna behöver dock modereras, de är nödvändiga men inte tillräckliga. De resultat som framkommer måste omsättas i pedagogisk handling så att elever som får dåliga resultat ges möjlighet att nå målen i ett senare skede.

Annars kan utvärdering och bedömning försämra elevens möjligheter.

Med den reservationen stödjer jag fullt ut den borgerliga skolpolitiken i detta avseende. Kontinuerlig utvärdering är nödvändig för att ge alla elever chansen och därmed bryta ojämlikheten.

När det gäller skolans sociala roll och de frågor som ytligt brukar betecknas som ”ordning och reda” är jag däremot kritisk. Forskningen om effektiva skolor visar tydligt att det är nödvändigt att de vuxna i skolan verkligen bryr sig om samt respekterar och möter eleverna på ett mänskligt plan (jämför lärarna i tv-dokumentären Klass 9A).

Bristen på ordning och reda är sannolikt ett symptom bland annat på att man saknar ett sådant förhållningssätt och att elever därför misslyckas i skolan, kunskapsmässigt och/eller socialt.

Att bara ge sig på symtomen istället för de verkliga orsakerna kan i värsta fall förvärra situationen och skapa konflikter mellan lärare och elever.

För att en skola skall bli effektiv i vår tid måste rektor och lärare skapa en syntes mellan pluggskolan och omsorgsskolan.

Det skulle underlätta för skolorna om politikerna (på båda sidor om sin demarkationslinje) skapade förutsättningar för en sådan pedagogisk förnyelse.