Det har nu gått precis en månad sedan Georgien anföll Sydossetiens huvudstad med bomber, raketer och kanoner och Ryssland svarade med stormaktens oproportionella våld. Nu har krigshandlingarna upphört och läget stabiliserats.

När kriget bröt ut var enigheten bland EU-länderna stor om att fördöma Rysslands intervention i sitt lilla grannland.

De röster som hördes tydligast krävde att Ryssland också skulle straffas. De skulle lära sig en läxa för framtiden så att de inte skulle våga sig på något liknande igen.

Andra röster var mer återhållsamma och tycktes vara oroliga för vad en upptrappning skulle föra med sig.

Mot den bakgrunden blev resultatet av mötet med EU:s stats- och regeringschefer den 1 september något överraskande att man inte enades om några åtgärder alls riktade mot Ryssland. Det stannade vid kraftiga fördömanden och åtgärder till stöd för Georgien.

Vi vet nu att detta föregicks av hårda diskussioner mellan utrikesministrarna, där Sveriges utrikesminister Carl Bildt tycks ha intagit den mest hökaktiga positionen.

Anteckningarna från utrikes­ministrarnas möte den 13 augusti berättar att den högt ansedde franske ordföranden Kouchner vid flera tillfällen tillrättavisade Carl Bildt för det sätt han agerade på under mötet.

Idag råder enighet om att den linje som blev toppmötets resultat var den klokaste, också mellan partierna här hos oss.

Ett skäl att EU inte enades om några åtgärder mot Ryssland var enligt Fredrik Reinfeldt att man helt enkelt inte kunde komma på några som kunde vara effektiva. De åtgärder som övervägdes handlade om olika sätt att isolera Ryssland: försvåra resor genom stramare visumregler, mindre samarbete om utbildning och forskning, stopp för handelssamarbete i WTO.

Jag tror att sådana åtgärder hade varit fullkomligt kontraproduktiva. Att isolera landet ökar bara misstro och rädsla på båda sidor om gränsen, och stärker bara de nationalistiska instinkterna.

Dessutom hade de inte fungerat. EU och USA utgör tillsammans inte mer än en tiondel av världen och vi överskattar ofta vår betydelse.

Jag tolkar det som hänt den senaste månaden på ett rakt motsatt sätt. Det som verkligen har skapat nervositet i Ryssland är utvecklingen på finansmarknaden. Tilltron till den ryska ekonomin har fått sig en allvarlig knäck, börskurserna har fallit katastrofalt och många människor, framför allt de allra rikaste och mest inflytelserika, har förlorat väldigt mycket pengar.

De som investerar, både ryssar och utlänningar, känner oro och säljer aktier och andra värdepapper i stor skala och placerar om i andra länder som känns mindre riskabla.

Bakom denna för makthavarna i Moskva säkerligen chockerande utveckling ligger inte bara kriget i Georgien utan också oförsiktiga uttalanden av Putin och behandlingen av oljebolaget BP. Sammantaget har detta förstärkt bilden att investeringar i ryska företag i dagens politiska miljö inte är något för nervösa placerare.

Min slutsats är den motsatta mot den som företräds av dem som vill isolera Ryssland: det är genom finansmarknaderna som Ryssland är som mest sammanflätat med omvärlden, det är här som restriktionerna på den inhemska politiken kan bita.

Det visar att integration ger mer påverkan än isolering.

Därför bör politiken nu inriktas på att äntligen åstadkomma ett ryskt deltagande i det globala regelverket för handel genom att medlem­- skapet i WTO kan bli verklighet.

Här bör – tvärtemot Carl Bildts isoleringslinje – Sverige och EU ta täten och driva på och ta konflikten med bromsklossarna USA och Georgien, som vill politisera handeln. Vi bör avkräva Ryssland att vara med och ta ansvar för internationella valutafrågor i IMF och ge dem det inflytande deras roll i världsekonomin borde berättiga till.

Vi bör också öka utbytet av studenter och forskare på alla nivåer och underlätta för fler att lära sig varandras språk. Vi bör underlätta turism och utbyte mellan skolor och idrottsföreningar liksom vänortssamarbete, kulturutbyte och miljösamarbete. Det nedlagda svenska programmet för utbildning av ryska journalister bör återupptas.

Den omläggning av politiken som regeringen gjort på just dessa områden genom att avskaffa de program som fanns är kortsynt och kontraproduktivt. En u-sväng är uppenbart nödvändig.

Så kan vi minska rädslan för omvärlden i Ryssland och rädslan för Ryssland i övriga Europa. Det är ett modernare och effektivare sätt att bedriva säkerhetspolitik.

Sverige bör ta ledningen i detta arbete istället för att fastna i gammaldags ubåtsjaktsretorik. Genom att fläta samman våra samhällen och våra ekonomier kan EU långsiktigt påverka Europas säkerhet mer effektivt än genom kortsiktig och högröstad plakatpolitik.

Leif Pagrotsky

handels- och näringsminister 1997–2004