FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal. Frågan om brottsmisstanke är därför relevant för polisen men inte för FRA. FRA sysslar ju inte med brottsutredningar.

Det integritetskänsliga intrång som sker genom avlyssning gäller utländska förhållanden, inte svenska. De utländska förhållandena måste också stämma med regeringens inriktning. De myndigheter som vill använda signalspaningen måste dessutom ha en fristående myndighets tillstånd.

En central uppgift för FRA är att ge regeringen underlag för beslut inom utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken. I decennier har signalspaningen bidragit med underrättelser om exempelvis internationella förhandlingar och om politisk och militär utveckling på olika håll i världen.

Jag vet att det finns gott om makthavare av olika slag i världen, som inte bara UD utan även regeringen i övrigt och Försvarsmakten behöver information om. Den informationen har i stor utsträckning övergått från eter till kabel.

Den tekniska utvecklingen på tele­kommunikationsområdet innebär att alltmer information även om militära förhållanden av olika slag finns i kabelnätet. Man kan alltså inte enbart förlita sig på eterspaning när det gäller militära aktiviteter. Det är en erfarenhet som FRA och flera andra signalspaningsorganisationer har gjort.

Ambassaden i Kabul och den svenska nationella underrättelsecellen (NIC) där är beroende av de underrättelser som signalspaningen ger. En del kan man få –genom eterspaning men det finns också mycket information i det globala nätet.

Regeringen och Försvarsmakten säger sig ha användning för information om vilka spänningar och drivkrafter som finns i olika områden man överväger att skicka personal till. Sådan information finns idag allt oftare i kabel, inte i etern.

En hel del av den utländska trafik, som våra uppdragsgivare är intresserad av, går över rikets gräns i kabel.

Så gott som all kommunikation till och från Sverige går i kabel. Det innebär att de it-attacker som vårt land i växande utsträckning utsätts för sker i kabel. Samarbete mellan myndigheter och internetoperatörer kan nog vara bra, men det räcker inte på långa vägar när samhällsviktiga system slås ut eller manipuleras på olika sätt.

Det visar både vår egen och internationell erfarenhet. Här behövs också signalspaning i det medium där attackerna görs, det vill säga i kabel.

I dessa fyra fall kvarstår alltså frågan: skall spaning i kabel verkligen bara få ske vid brottsmisstanke trots att FRA varken sysslar med brottsutredningar eller svenska förhållanden?

Birgitta Ohlsson liksom andra riksdagsledamöter är välkomna till FRA för mer information och då vi också gärna svarar på frågor.

INGVAR ÅKESSON, generaldirektör Försvarets Radioanstalt