Under senare tid har många politiska partier beslutat sig för att ”ta debatten” med sverigedemokraterna (sd) och behandla dem som en ”politisk motståndare”. Folkpartiet och socialdemokraterna har redan erbjudit sd medial plats och gett dem möjlighet att vädra sin rasistiska ideologi.

Färsk forskning i åtta europeiska länder visar entydigt att medial uppmärksamhet gynnar xenofobiska populistiska partier (XPP).

Svenska medier och etablerade partier har erbjudit sverigedemokraterna den ­offentliga plattform partiet behövde för att öka sitt stöd och nå fler sympatisörer.

Etablerade partier framför två grundläggande skäl för debatt med sd: 1) att vi kan avslöja deras falska argument, och 2) att vi måste ta väljarnas oro på allvar. Med ”vi” menas de etablerade politiska partierna som ser sd som en politisk motståndare som kan stjäla deras röster och hota deras ställning.

Forskning visar att detta är de starkaste skälen för de etablerade partiernas oro för XPP:s framgångar på den europeiska politiska scenen.

Ett starkt argument för detta är hur etablerade partier försöker närma sig XPP:s agenda.

Att kooptera (invälja) XPP:s partiprogram och propaganda är precis vad etablerade partier gör för att ”motverka” XPP:s fysiska framgångar i valet och ”vinna” deras väljare.

Historien med ny demokrati och dess partiprogram, som har förverkligats av både de borgerliga och socialdemokra­tiska regeringarna under 1990-talet, ­ talar sitt tydliga språk.

Dessutom bygger argumentet på den falska föreställningen att de etablerade partierna är fria från främlingsfientlighet och rasism.

De etablerade partierna har redan förverkligat ny demokratis främlingsfientliga program, som till exempel hårdare asylpolitik, hårdare krav på invandrarna, normaliseringen av kulturrasismen och framställningen av ”invandrarna som problem”.

De argument som de etablerade partierna vill använda mot sverigedemokraterna är adresserade till deras väljare, men inte för att övertyga väljarna om att sd har fel, utan snarare för att visa dem att ”vi” i de etablerade leden har bättre möjligheter att förverkliga sd:s politik än sd själva.

Invandrarfrågan och främlingsfientligheten har redan tagits över av de etablerade partierna.

Vill sd nästan helt slopa asylrätten och deportera dem som är här, så börjar regeringen med oppositionens tysta medgivande göra det och visa väljarna hur effektivt vi kan driva anti-immigrantpolitik.

Den främlingsfientliga politiken görs nu till EU-policy förpackad i den politiskt korrekta termen ”återvändningshjälp”. Skillnaderna handlar i grund och botten om politiska formuleringar om ”problemet” och inte innehållet.

En alldeles vag föreställning om väljarna som en homogen grupp ligger till grund för det andra argumentet, om väljarnas oro. En ansiktslös väljarkår betraktas utgöra en problemfri kategori av svenskar tillhörande ”vi” som står i motsats till de problematiska invandrarna, som utgör kategorin ”dom”.

Därför måste de etablerade partierna, som ser sig själva som representanter för ”svenskar”, ta de svenska väljarnas oro på allvar. Vad denna oro består i diskuteras dock inte utan tas som ett faktum, eftersom sd formulerar den. Det leder till att sd får fler röster.

Vad dessa partier döljer är dock sin roll i reproduktionen av rasism och diskri­minering i samhället, som utgör gro­grunden för att relatera många samhälls­problem till ”invandrarna”.

Det sekellånga främlingsfientliga vi och dom-tänkande som har präglat bland annat utbildningssystemet och politiken utgör grunden för uppkomsten av främlingsfientliga strömningar och partier som ny demokrati, sd, nationaldemokraterna etcetera.

Främlingsfientlighet och rasism som finns i många etablerade partier och hos deras väljare utkristalliserar sig ibland i uppkomsten av XPP. Det innebär i sin tur att partier som sd, med dess öppet rasistiska framtoning, kommer att påverka den etablerade politiken på två sätt:

• Genom att använda sina nyvunna fullmäktige- och eventuella riksdagsplatser för att direkt påverka politiska beslut.

• Genom indirekt påverkan på de etablerade partierna, som antingen av rädsla för väljarflykt till sd eller cynisk strävan efter valframgångar väljer kravpolitiken och att framställa invandrarna som problem.

I båda fallen vinner sd och deras ideologi som i sin tur förstärker rasism och diskriminering.

I en debatt som inte är baserad på grundläggande mänskliga värderingar och en antirasistisk inställning till politiken framstår representanter för etablerade partier, som vill attrahera sd:s väljare och påverka sina främlingsfientliga väljare att inte rösta på sd, som falska kopior av originalet.

I sådana direkta och indirekta debatter kommer sd att vinna fler främlingsfient­liga röster. Detta framgångsrecept har förverkligats i andra europeiska länder, till exempel Danmark, Italien, Frankrike och Österrike.

Sverige är inget undantag.