Världens livsmedelsförsörjning står på agendan vid EU-toppmötet på midsommarafton. Också när G8-länderna samlas, liksom vid FAO:s toppmöte i Rom 3–5 juni, är den globala mattillgången en huvudfråga.

Ökad efterfrågan på mat i Asiens växande ekonomier och torka i tunga exportländer har snabbt krympt världens matlager. De prishöjningar som följt har i flera fattiga länder lett till matkravaller.

Notan för matimporten till ­världens fattiga och importberoende länder har enligt FAO ökat med 40 procent sen i fjol.

I FAO:s program för livsmedelsbistånd saknas 500 miljoner dollar. Det är ytterst angeläget att dessa medel ordnas fram.

De stigande matpriserna är dock inte ett hot mot världens fattiga på lång sikt. Tvärtom är de en förutsättning för att öka världens livsmedelsproduktion. Världens reala spannmålspriser är nu, trots en ökning på över 100 procent sedan hösten 2007, ­desamma som 1990.

Under decennier med sjunkande priser har det lönat sig för många fattiga länders regeringar att köpa in billig spannmål på världsmarknaden. Därmed har man lyckats behålla lugnet bland de fattiga i städerna medan de fattiga på landsbygden, 75 procent av invånarna i de flesta utvecklingsländer, har blivit ännu fattigare; möjligheterna att utveckla det jordbruk de allra flesta lever av har undergrävts av billig säd.

Under många år har också jordbruket setts över axeln i biståndssammanhang.

Nu växer insikten om att jordbruket är grunden för utveckling i många länder. Världsbanken har nyligen visat att varje satsad krona på jordbruksbistånd ger fyrfaldigt igen.

Världens bondeorganisation, IFAP, som representerar 600 miljoner bönder i 80 länder, varav många är utvecklingsländer, uppmanar världens regeringar att göra investeringarna i jordbruk och infrastruktur. Samma sak gör FAO.

Världens bönder välkomnar de ökande priserna. Odlingen av spannmål har redan ökat i världen och FAO räknar med att skörden 2008 blir 4 procent större än 2007. Även i Sverige har arealen ökat med 10 procent sen i fjol.

För framtiden är det viktigt att stärka skyddet för världens odlingsbara mark. Varje år försvinner 5–7 miljoner hektar av världens åkermark genom erosion, ökenspridning och översvämningar. I stora delar av världen förstörs också bra åkermark av städernas utbredning, av vägar och av byggnation.

FAO bedömer att vi måste öka världens livsmedelsproduktion med minst 50 procent till år 2050 för att kunna föda den växande befolkningen.

Åkermarken är grunden för framtida generationers möjlighet att producera. Särskilt angeläget är det att skydda marken i områden som utöver bra åkermark också har nederbördsmängder som möjliggör odling.

Vi är övertygade om att världens marker måste brukas mer och bättre om vi ska klara de utmaningar som världen står inför. Därför är frågan om ett starkare skydd för åkermarken så viktig.