Onsdagskvällens reportage i Uppdrag granskning, Sveriges Television, visade upp en ohållbar situation inom kriminal­vården. Under Lars Nyléns generaldirektörsskap, efter de uppmärksammade rymningarna 2004, har kriminalvården brutaliserats.

I säkerhetens namn offras våra möjligheter till återanpassning i samhället.

Självklart måste säkerheten upprätthållas på landets fäng­elser, men det finns en punkt då åtgärderna slår över i sin motsats och skapar mer brott och otrygghet totalt sett. Att hela tiden dra åt tumskruvarna är förödande.

Och vad som kanske är nästan värst av allt: man har slutat prata med oss som vanliga normala människor!

För kriminalvårdens ledning figurerar vi som potentiella hotbilder, inte som människor man kan prata med.

Idag fungerar inte den dyna­mis­ka säkerheten, den del som handlar om att skapa en dialog och finna lösningar som inte är baserade på tvång.

Skapandet av en dialog mellan oss intagna och beslutsfattare är således vad som idag krävs.

Vi förtroenderådsengagerade intagna som har skrivit under denna artikel kräver att Kriminalvården ska börja lyssna på oss som berörs av alla beslut.

Självklart kan vi inte ha någon bestämmanderätt, men vår åsikt måste beaktas.

Utvecklingen av en fungerande kriminalvårdsverksamhet förutsätter att hänsyn tas till vår syn på vad som sker och vad vi anser kan fungera.

Förtroenderåden på anstalterna är i detta sammanhang en oanvänd resurs som Kriminalvårdens beslutsfattare har bortsett från. Det är vår fasta uppfattning att denna nonchalans är en av de huvudsakliga anledningarna till dagens problem.

Kriminalvården måste alltså sluta att se förtroenderåden och intagna som engagerar sig som ett hot mot säkerheten. Kriminalvården måste även sluta med tvångsförflyttningar av intagna i förtroenderåden bara för att de av oss som ifrågasätter anses vara jobbiga och obekväma för personalen.

De lokala förtroenderåden och Frio (Förtroenderådens riksorganisation) är en resurs som Kriminalvården inte har råd att bortse från.

Ända sedan Lars Nylén tillträdde har Frio försökt få till en dialog med Kriminalvården.

Frio representerar idag över 90 procent av alla lokala förtroenderåd på landets anstalter och har således ett starkt mandat bland de intagna. Vi är beredda att föra en konstruktiv och sansad dialog med Kriminalvården.

Detta förutsätter förstås att Lars Nylén börjar se oss intagna som människor och inte som djur vilka ska förvaras.

När han tillfrågades om den kraftiga ökningen – 182 procent de senaste tio åren – av antalet tvångsisolerade löd kommentaren: ”Det är inte värre att isolera intagna som stör ordningen än en pestsmittad, så att inte andra smittas” (Dagens Nyheter 22 aug 2005).

En intagen som stör ordningen behöver oftast mer stöd och hjälp, snarare än isolering där allt stöd går om intet och situationen förvandlas till den värsta tänkbara. Att då jämföra en intagen med en pestsmittad visar Lars Nyléns omänskliga syn på oss intagna.

Att ha en human människosyn innebär även att man måste arbeta med utgångspunkten att alla ska friges och att alla därmed ska få en chans.

Det får inte finnas några intagna som anses vara hopplösa fall utan alla måste ges möjlighet till en meningsfull verksamhet; förvaring som idag är normen får inte ske i något enda fall.

Om man säger till oss intagna att vi inte får någon chans, att vi ska förvaras, att ingen tänker lyssna på oss, då kommer våldet att eskalera.

Om vi fortsätter att kränkas och bemötas som om våra liv inte är värda något, då kommer detta att skapa urusla förutsättningar för oss att återgå till samhället och bli goda grannar. Alla som friges blir nämligen någons granne. Frågan som alla måste ställa sig är då vilken sorts granne man vill ha; en person som har behandlats humant och getts verktygen att bli en produktiv del av samhället, eller en person som behandlats inhumant och blivit samhällshatisk och aggressiv.

Om rehabilitering och återanpassning är någon form av prioritet måste Kriminalvården börja lyssna på oss intagna.

Genom denna artikel tar vi intagna ett viktigt första steg och inbjuder offentligt till dialog i syfte att skapa en kriminalvård som är värd namnet.

Lars Nylén är välkommen att delta, men då måste han ändra inställning och börja se oss som människor. Annars bör han överväga att lämna sin post med omedelbar verkan.

I slutändan ligger bollen hos regeringen. Vill man ha en bättre fungerande kriminalvård eller fortsätta med en överdriven konfliktstrategi som missgynnar hela samhället?

Vi väntar på ett svar.

RICARD A R NILSSON, ordförande Frio samt förtroenderådet B-paviljongen, Anstalten Tideholm

LILLEMOR ÖSTLIN, avdelning Boken, Anstalten Hinseberg

INGEMAR DAHLSTRÖM, vice ordförande Frio, Anstalten Kumla

PETER BOTTANY, f d ordförande Frio, Anstalten Kumla

MAXIMILLIAN KUUTTI, ledamot Frio samt förtroenderådet c-paviljongen, Anstalten Norrtälje

DANIEL SVENSSON, förtroenderådet B-paviljongen, Anstälten Norrtälje

TONY SANDBERG, förtroenderådet avdelning G, Anstalten Karlskoga

LEIF DENNEBY, förtroenderådet avdelning G, Anstalten Karlskoga

KALR-GÖRAN KLASON, förtroenderåd avdelning A5-8, Anstalten Kristianstad