Professorn i vårdetik Göran Lantz anser på SvD Brännpunkt 30/3 att man inte ska ägna sig åt ordmagi. Det är lätt att instämma i den uppfattningen. Varför då definiera om äktenskapsbegreppet?

Kärleken mellan människor kan ta sig många olika uttryck. Men kärleken mellan man och kvinna skiljer sig i ett viktigt avseende från kärleken mellan personer av samma kön. Den kan skapa nytt liv.

En sådan förening kan bekräftas och skyddas genom äktenskap.

Göran Lantz påpekar att ”Äktenskapslagstiftningen har skiftat oerhört över tid och kulturer”. Språkrören för Grön ungdom, Maria Ferm och Jakop Dalunde, skriver 8/4 att äktenskapet har förändrats ”enormt” genom lagstiftning.

Men såväl Lantz som Ferm och Dalunde undviker att nämna att äktenskap alltid har omfattat man och kvinna.

Om man vill ta bort den förutsättningen, vilket stora delar av det politiska ledar­skapet vill, kan man då fortsätta att kalla det äktenskap?

Är det inte ärligare att säga att man vill avskaffa äktenskapet och ersätta det med något annat?

Många framhåller äktenskapet främst som ett sätt att bekräfta kärleken och tar på den grunden spontant ställning mot vad de uppfattar som diskriminering av homosexuella.

Men är det verkligen fråga om diskriminering när alla som uppfyller kriterierna kan ingå äktenskap med en person av motsatt kön och de som vill leva med en person av samma kön får motsvarande trygghet genom ett registrerat partnerskap?

Lagen tar ju inte hänsyn till någons sexuella läggning.

Äktenskapet mellan man och kvinna är grundstenen i samhällsbyggandet i alla kulturer.

Kan inte en förening som kan skapa nytt liv vara värd ett eget begrepp även i dagens Sverige?

LARS HULTKVIST, nybliven kd-medlem