Argumentationen för ekoodling är osaklig

De miljöfördelar med ekologiskt lantbruk som Johanna Björklund tar upp i sin replik 17/7 på vår artikel den 12/7 är i många stycken osakligt grundade:

Beträffande biologisk mångfald visar forskningen att förekoms-ten av varierade biotoper som betesmarker, skogsbryn etcetera betyder mer än valet av odlingsform.

Frågan är dock om åkern, där man eftersträvar att producera ett fåtal arter, överhuvudtaget är platsen för att främja biologisk mångfald.

Det påstås att användning av fossil energi för konstgödseltillverkning inte är uthållig. Faktum är att energivinsten är 5–10 gånger större än insatsen om man använder konstgödselkväve i odlingen. Dessutom kan kvävegödselmedel produceras med förnyelsebar energi.

Konventionellt jordbruk är klimatsmartare än ekoodling genom att det binds mycket mer koldioxid i grödan på grund av väsentligt högre skördar.

Om all åkermark i Sverige skulle odlas ekologiskt skulle 1,4 miljoner hektar naturmark behöva omvandlas till åkermark, för att täcka livsmedelsbehovet, vilket ger betydligt ökade växthusgasutsläpp.

Bekämpningsmedel kan förvisso spåras i vattendrag i områden med intensivt jordbruk, dock med små biologiska effekter. De fall där effekter har påvisats är i allmänhet förknippade med ovarsam hantering.

Johanna Björklund skriver att ekologisk odling leder till i snitt 10 procent lägre skörd och högre skördar i låginkomstländer. Enligt officiell svensk statistik är den genomsnittliga skördesänkningen 35 procent. I u-länder är skördarna oftast mycket låga då jordarna hela tiden har odlats ekologiskt, ofta genom svedjebruk, viket inneburit en fortlöpande utarmning av systemen.

Det är en återkommande myt att man kan öka skördarna i u-länder bara genom tillförsel av organiskt material, eftersom det är en bristvara.

Det hävdas att en ensidig handelsgödselanvändning utarmar jordarna. Handelsgödsel tillförs idag efter grödans behov och mikronäringsämnen ingår i många gödselmedel. Detta är en garanti för att jordarna inte skall utarmas.

Att på förhand förkasta två viktiga ingredienser i växtproduktionen, handelsgödsel och växtskyddsmedel, leder till matbrist, ökad övergödning, mer växthusgasutsläpp, lägre bördighet samt en okontrollerad uppförökning av ogräs. Skall samhället med skattepengar stötta detta?

RUNE ANDERSSON

programchef, forskningsprogrammet MAT 21

OLLE ANDRÉN

LARS BERGSTRÖM

HOLGER KIRCHMANN

THOMAS KÄTTERER

TOMMY ARVIDSSON

KATARINA KYLLMAR

GUNNAR TORSTENSSON

professorer, mark och miljö

JOHN STENSTRÖM

professor, mikrobiologi