Eva Nordmark och Samuel Engblom

Systemet är för lätt att missbruka och alltför många arbetskraftsinvandrare har inte fått utlovade villkor.

Eva Nordmark och Samuel Engblom

I december 2008 fick Sverige nya regler för arbetskraftsinvandring vilka innebar att svenska företag fick ökade möjligheterna att rekrytera arbetskraft utomlands – men bara om löner, försäkringar och övriga villkor minst motsvarar dem som gäller enligt svenska kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen.

Tre år är en alltför kort tid för att det ska gå att utvärdera de mer långsiktiga effekterna av systemet, till exempel hur ökad tillgång på kompetent arbetskraft har påverkat svenska företags möjligheter att växa. Arbetskraftsinvandringen har ökat, men ökningen är begränsad.

Det som redan går att säga är dock att systemet är för lätt att missbruka och att alltför många arbetskraftsinvandrare inte fått de löner och villkor som var en förutsättning för att arbetstillstånd beviljades. Grundproblemet är bristande efterhandskontroller och avsaknaden av sanktioner mot oseriösa arbetsgivare.

Ställd inför återkommande avslöjanden om missförhållanden av den typ som HRF:s ordförande Ella Nia skriver om på Brännpunkt ( 31/1) har regeringens strategi hittills varit att hänvisa till att Migrationsverket har ett uppdrag att motverka skenanställningar och missbruk. Migrationsverkets kontroller av presumtiva arbetsgivare har därför gradvis skärpts, särskilt i riskbranscher. Svenskt Näringsliv och Företagarna ( 25/1) befarar att detta ska omöjliggöra för till exempel nystartade företag att rekrytera från länder utanför EU/EES, medan Migrationsverket menar att farhågorna är ogrundade ( 30/1).

Att Migrationsverkets granskning av presumtiva arbetsgivare har skärpts är bra, samtidigt som det givetvis inte får leda till att seriösa företag hindras från att rekrytera, men det kan aldrig ersätta efterhandskontroll och sanktioner.

Ett effektivt system för efterhandskontroll vore om Migrationsverket systematiskt kontrollerade med Skatteverket att inbetalda skatter och avgifter motsvarar den utlovade lönen. De arbetsgivare som följer reglerna skulle inte drabbas av någon extra administrativ börda, men fuskare skulle få svårt att komma undan.

Vad gäller sanktioner så är dessa i dag underligt nog bara riktade mot arbetstagaren. Om reglerna bryts dras arbetstillståndet in, men arbetsgivaren kan inte drabbas av något värre än svårigheter vid eventuella framtida ansökningar. Mer naturligt vore böter för arbetsgivaren och en möjlighet för arbetstagaren att kräva skadestånd.

Båda dessa saker kräver dock lagändringar varför det är regeringen som måste agera, något som migrationsminister Tobias Billström hittills har varit ovillig att göra. Vill han vårda reformen är det dock det han måste göra. Uppmaningen gäller även övriga regeringspartier liksom Miljöpartiet som samarbetar med regeringen i migrationsfrågor.

EVA NORDMARK

ordförande TCO

SAMUEL ENGBLOM

jurist, TCO