Tomas Tjajkovski

Inga andra upphandlingar skulle genomföras som inom arbetsförmedling.

Tomas Tjajkovski

Den 1 juli 2010 började arbetsförmedling omfattas av lagen om valfrihet. Den skulle ge arbetslösa rätten att välja den leverantör som ger bästa hjälp. Tyvärr har verkligheten blivit en helt annan.

Arbetssökande borde sedan länge ha fått alternativ till Arbetsförmedlingen (AF). Kvaliteten på myndighetens tjänster har stagnerat länge. I flera oberoende studier, som Svenskt Kvalitetsindex och Sifo, hamnar AF i botten av tjänsteleverantörer.

Trots det har AF behållit kontrollen över arbetsmarknadstjänster, och än märkligare, över sin konkurrensutsättning. Det har blivit AF:s uppdrag att upphandla privata aktörer. Det är som om den kommunala skolan skulle välja friskolor eller om statliga Apoteksbolaget skulle välja vilka privata apotek som ska få konkurrera.

I andra skattefinansierade verksamheter sköts upphandlingar oberoende. Då får privata och offentliga aktörer likvärdiga förutsättningar, krav och kostnadsramar. Här låter regeringen utföraren att välja sina konkurrenter och sätta upp krav som de själva inte är i närheten av att uppfylla. Frågan är om AF har intresse av att de privata aktörerna ska lyckas och minska sin egen roll, med tanke på denna bakgrund:

1. I sin första upphandling kunde AF inte värdera tjänsterna och de flesta fick full pott i kvalitet. Avgörande blev priset och ett prisdumpande företag vann över hela Sverige. Innan bristerna upptäcktes av TV4:s Kalla fakta hade ägarna tagit ut tiotals miljoner i vinster. AF påstod sig ha blivit förda bakom ljuset.

2. Året därpå kom upphandlingen av jobbcoacher. Medierna skrev om skojare, helare och new age-konsulter. AF förklarade sedan att man blivit vilseledda. Men när man fiskar efter aktörer med lågt pris håvar man in bottenskrapet. Lågt pris har ofta en orsak, som frånvaro av arbetssätt och utbildad personal.

3. Vintern 2010 kom högre krav på personal och lokaler. De seriösa företagen anställde och investerade men AF skickade inga deltagare. Sent på hösten hade AF gjort så många fel att upphandlingen stoppades. Då hade de bästa företagen lämnats utan inkomster hela året och ännu ett steg tagits för att dränera marknaden.

4. När AF i januari 2011 tvingades börja om blev det en ny prisupphandling. Som i gamla fattigauktioner såldes människor till lägstbjudande företag. Den husbonde som krävde minst ersättning fick slavar som kunde utfordras billigt. Tillämpat på annan välfärd: vem vill ha minst betalt för en elev och vem opererar billigast?

Efter ett år av överklaganden blev det klart med lägre ersättningar för aktörerna. För att uppfylla de nya detaljerade administrativa krav som AF adderat måste de nu ha personal som är praktikanter eller går på lönebidrag. Eller åtminstone inte kan få jobb någon annanstans.

För att spä på urlakningen av kvalitet tillämpar AF bonusar. Det mesta av ersättningen betalas om deltagaren lyckas utifrån AF:s kriterier. Det kan låta klokt. Frågan infinner sig varför man inte tillämpar det inom andra samhällstjänster. Tar bort skolans ersättning för elever som får låga betyg och ger bonus för de som får höga? Ge läkare bonus efter lyckade operationer, annars löneavdrag? Svaret är att få tror att lärare och kirurger inte gör sitt bästa utan bonus.

AF utgår från att privata aktörer är oseriösa och därför lockar man sådana. Bonusar lockar dem som drivs av snabb vinst och satsar på de arbetslösa som är lättast att lyckas med eller är berättigade till mest anställningsstöd. Resten är olönsamma och sätts i förvar likt vuxendagis.

AF:s agerande kan verka effektivt. Man visar regeringen att man agerar rationellt. I själva verket styrs processen av en egen agenda. Privata aktörer skapar oreda, är dåliga och dyra. Utan att någon för den skull diskuterar kvaliteten eller kostnaden i AF:s egna tjänster.

Efter senare års usla upphandlingar har kvaliteten på de privata aktörernas tjänster tyvärr fallit mot AF:s egna nivåer. Förlorarna är de arbetslösa som inte får bra hjälp att hitta nytt jobb, varken från AF eller någon annan.

Inga andra upphandlingar skulle genomföras som inom arbetsförmedling. Kunniga inköpare vet att kvalitet kostar och att det inte lönar sig att pressa priset för lågt eftersom de bästa leverantörerna då styr om sin verksamhet.

Här har vi en modell där AF väljer sina egna konkurrenter och de arbetslösa får buga och ta emot slarvigt hopsnickrade budgettjänster. Marknaden blir kaotisk, nya aktörer startar och läggs ner och duktiga medarbetare söker sig vidare till andra branscher.

För att arbetssökande ska få bra hjälp och skattemedel användas klokt är det dags att ta bort likhetstecknet mellan hjälp till arbetslösa och pengar till AF.

• Inför en fast peng som de arbetssökande förfogar över, där de kan styra sitt val till de aktörer som de anser passar dem bäst.

• Skapa en oberoende instans för att utvärdera konkurrerande tjänster och göra resultaten lätt tillgängliga så att de bästa gynnas.

• Upphör med fattigauktioner om förvaring av arbetslösa. Ersättningen ska vara samma för alla och pengar ska inte styra valet. Då blir också yrket att hjälpa människor att skaffa jobb attraktivt och det skapas en bransch som kan ge bra hjälp.

TOMAS TJAJKOVSKI

civilekonom och entreprenör

Artikelförfattaren startade Sveriges första omställningsföretag Antenn 1991, och senare metodföretaget Ibility som utbildar arbetsförmedlare.

LÄS OCKSÅ: Inget skäl att behålla Arbetsförmedlingen