Är s redo lämna svågerpolitiken?

I valrörelsen kritiserade jag och Allians för Sverige med rätta ­socialdemokraternas metoder för att utnyttja utnämningsmakten. Vår huvudsakliga kritik var att den socialdemokratiska partiboken gick före kompetens och att vi som medborgare helt saknade insyn.

Vi minns alla att det innan ­valet inte fanns några möjligheter för någon att kontrollera om de personer som socialdemokraterna utsåg levde upp till de krav som de olika tjänsterna kräver.

Allians för Sverige och jag lovade en annan ordning. Vi lovade tydliga och offentliga kravprofiler för att det skulle bli möjligt att jämföra kravprofiler med tjänste­tillsättningar.

Vi lovade att fler tjänster öppet skulle annonseras och därigenom öppna upp för var och en som vill söka. Vi lovade en annan öppenhet kring sökprocessen för att det skulle bli möjligt för medier och medborgare att kontrollera och granska. Vi lovade att flytta makten från statsministern till ansvariga ministrar och sakkunniga departement.

Vi sa inte att politiker skulle vara omöjliga att utse till olika tjänster, av det enkla skälet att politiker ibland är lämpliga med erfarenhet av olika typer av samhällsuppdrag.

Vi sa aldrig att allt skulle göras på samma sätt, utan bestämde oss för att prova olika metoder i rekryteringen. Ibland annons, ibland rekryteringsfirmor, ibland intern rekrytering när det ­bedöms lämpligt.

Vi berättade också tidigt att vi ser en del problem med annonsering av tjänster då många av de som kan vara aktuella för en tjänst inte vill skylta med sitt namn i en sökprocess. Därför ­berättade vi också tidigt att vi ­behöver se över sekretessreglerna.

Sedan Sverige fick en ny rege­ring har vi gjort stora förändringar. Kravprofiler finns för de tjänster vi rekryterar till och de är offentliga för var och en. Det finns nu möjlighet att kontrollera de tillsättningar regeringen gör mot vilka krav som efterfrågas. Detta är grunden i en utnämningspolitik som handlar om att rekrytera rätt person och kompetens till rätt tjänst.

Resultatet är att en hel del politiker har fått stiga åt sidan, inte minst i de statliga bolagen som jag ansvarar för.

I den genomgång vi gör av bolagen har det blivit tydligt att det tidigare fanns en slagsida åt politisk kompetens samtidigt som ­behovet av finansiell och industriell kompetens var stort.

Det var i förra årets budgetproposition som regeringen slog fast att det ska vara mer regel än undantag att tjänster ska ut­annonseras offentligt. 60 procent av de myndighetschefer som regeringen har utsett sedan dess har varit öppna för vem som helst att söka. Med socialdemokraterna i regering saknades den möjligheten helt.

I den förnyade processen har även tillsynes väl kvalificerade personer tvingats testa sina kvalifikationer mot en offentlig kravprofil, profiler som helt eller delvis saknades under socialdemokraternas maktinnehav. Öppenheten kring tillsättningarna är större än någonsin tidigare och det finns ett tydligt mål – rätt person med rätt kompetens på rätt plats.

Det återstår en del arbete ­innan förnyelsen av utnämningspolitiken är genomförd fullt ut. Vi kommer att steg för steg förbättra och ytterligare professionalisera processen. Frågan om sekretess behöver ytterligare ­utredas och klargöras.

Vi behöver också säkerställa jämställdheten. Jag är inte nöjd med en könsfördelning på cirka 30 procent kvinnor och 70 procent män.

Av de intresseanmälningar som kommit in efter annonsering är det endast 27 procent av de ­sökande som är kvinnor.

I debatten har det förekommit uppgifter om att regeringen inte kommer att utse personer med politisk bakgrund. Det är fel­aktigt.

När politisk erfarenhet är meriterande i exempelvis uppdrag som landshövding, ambassadörer eller vissa generaldirektörer kan politiker komma ifråga.

Av totalt 44 utnämningar som ­regeringen hittills genomfört har vi utsett fem tidigare statsråd, tre socialdemokrater och två ­moderater. Det senaste exemplet är Mikael Odenberg.

När det gäller uppdraget som ­generaldirektör för Svenska Kraftnät är det flera kompetenser som vi har ställt krav på. Att kunna leda en stor organisation, ta stort ekonomiskt ansvar, kunskap om energifrågorna och inte minst leda förhandlingar nationellt och internationellt.

För att säkerställa att Mikael Odenberg motsvarade kraven lät regeringen en extern rekryteringskonsult utvärdera och testa honom.

Men i debatten har huvudskälet till utnämningen av Mikael Odenberg glömts bort, att hans kompetens motsvarar de krav ­regeringen och i slutändan medborgarna har rätt att ställa på ­generaldirektören för Svenska Kraftnät. För mig kommer alltid kompetensen vara avgörande – oavsett partifärg eller annan bakgrund.

Det är därför nu ytterst intressant att höra de brösttoner som socialdemokraterna tar till i debatten om utnämningspolitiken – vilket måste vara ett tecken på ett mycket kort minne.

All indignation som socialdemokraterna känner måste väl ändå innebära att de nu bytt fot i frågan, vilket i så fall skulle vara ett mycket välkommet besked.

Det går inte längre att gömma sig bakom retoriska utfall och KU-anmälningar utan att själva ge ­besked i sakfrågan.

Jag har därför några enkla frågor som kräver svar av Mona Sahlin.

Har socialdemokraterna bytt åsikt vad gäller utnämningspolitiken? Kommer oppositionen nu ställa sig bakom den ordning som Alliansen utarbetat och som innebär att vi steg för steg öppnar upp och professionaliserar utnämningspolitiken?

Är det äntligen dags att säga adjö till den svågerpolitik som innebar att företrädesvis socialdemokrater fick landets toppjobb?

Är det detta som blir resultatet av den senaste tidens debatt har den verkligen fört någonting gott med sig.

Maud Olofsson

vice statsminister och näringsminister (c)