Är all kärlek verkligen bra?

Broderskapsrörelsens ledning presenterar på SvD Brännpunkt 1/10 ett nytt kristet vänster­manifest. I stort delar vi manifestets ord om förlåtelse och upprättelse, solidaritet, generöst bistånd, fristad för flyktingar, fred i Mellanöstern, kamp för mänskliga rättigheter och mot individualisering och girighet.

Men broderskaparna gör sig knappast till tolk för landets närmare 1,5 miljoner regelbundna gudstjänstdeltagarna när de hävdar att:

”All kärlek är bra kärlek. Vi erkänner och stödjer att en kärleksfull och trygg familj kan se ut på många sätt. … i Sverige står den kristna högern – med fäste såväl inom kristdemokratin som i den nyskapade tankesmedjan Claphaminstitutet – ensamma mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.”

Claphaminstitutet är politiskt oberoende och vi tar avstånd från att etiketteras som kristen höger, med den koppling begreppet har till stöd för dödsstraff, liberala vapenlagar, förbud mot aborter, homosexualitet och så vidare.

Vi och kd står inte ensamma i vårt avvisande av samkönade äktenskap. Alla remissvar från Sveriges Kristna Råd och olika kristna kyrkor säger också nej, och en betydande del av svenska folket.

Innebär påståendet att ”All kärlek är bra kärlek” att Broderskap stöder RFSU:s krav på att ”möjligheten att fler än två personer kan ingå civilrättslig registrering med varandra bör utredas”?

Miljöpartiets partistyrelse har likaledes ett kongressuppdrag att forma ett förslag på en köns- och antalsneutral äktenskapslagstiftning och vänsterpartiets förre parti- styrelsemedlem Torbjörn Tännsjö kan tänka sig månggifte, gruppäktenskap och enkönade och tvåkönade syskonäktenskap.

Vad vill Broderskapsrörelsen?

TUVE SKÅNBERG, direktor för Claphaminstitutet

STEFAN SWÄRD, ordförande för Claphaminstitutets styrelse