Doktorander är mer oroade än tjänstemän i allmänhet över att framföra kritik på jobbet. Det är förstås ett allvarligt misslyckande för akademiska institutioner som är beroende av öppenhet, kreativitet och en intellektuellt stimulerande miljö.

Eva Nordmark, Britta Lejon och Camilla Georgsson.

Vardagen är tuff för landets nästan 18000 doktorander. Många upplever sömnsvårigheter, stress och oro för att säga sin mening på jobbet. Dessa och fler oroväckande resultat framkommer i den första nationella undersökningen om forskarstuderandes arbetsmiljö.

Sverige är en av världens främsta forskningsnationer. Bara Israel och Finland satsar en större andel av sin BNP på forskning och utveckling. Det är resultatet av en medveten politik som syftar till att vi ska konkurrera på den globala marknaden med kunskapsintensiva produkter och tjänster. Antalet doktorander, som i praktiken utför omkring en tredjedel av forskningen vid svenska universitet och högskolor, har ökat med nästan femtio procent de senaste tjugo åren.

Att doktoranderna blivit fler är positivt. Men samtidigt har debatten om deras arbetsvillkor tilltagit. Enskilda lärosäten har undersökt arbetsmiljön för sina egna doktorander, men hittills har det saknats en övergripande bild av hur doktoranderna mår. Därför har vi, Fackförbundet ST, TCO samt Sveriges Förenade Studentkårer, gett SCB uppdraget att genomföra den första nationella undersökningen om forskarstuderandes arbetsmiljö.

Vi har ställt frågor till 600 forskarstuderande på 17 lärosäten runtom i landet. Resultatet i undersökningen tyder dessvärre på allvarliga arbetsmiljöbrister vid svenska lärosäten:

• Sex av tio doktorander måste hoppa över lunchen eller arbeta över dagligen eller ett par dagar i veckan

• Sju av tio kvinnliga doktorander och sex av tio manliga är så trötta efter arbetet att det går ut över deras privatliv

• En femtedel upplever jobbrelaterade sömnsvårigheter ett par dagar i veckan och lika många blir kontaktade på fritiden av jobbet på ett sätt som känns stressande

• Drygt en tredjedel svarar drar sig alltid eller ganska ofta för att föra fram kritiska synpunkter på sina arbetsförhållanden

• En femtedel av doktoranderna har känt sig kränkta på arbetsplatsen och lika många har varit inblandade i en konflikt det senaste året

• Fyra av tio anser att de endast en liten del av tiden eller för det mesta inte har något inflytande på sin arbetsplats

Samtidigt framkommer en del positiva tecken:

• Sju av tio svarar att det finns en bra balans mellan utfört arbete och det erkännande de får från sin handledare

• Åtta av tio anser att de själva kan bestämma sin arbetstakt och när olika arbetsuppgifter ska utföras

Resultaten är genomgående sämre för kvinnor än för män och för doktorander med osäkra finansieringsformer än för anställda doktorander. Detta är allvarligt. Dels eftersom det tyder på att den dåliga arbetsmiljön också är negativ ur jämställdhetssynpunkt. Dels eftersom den tredjedel av alla doktorandnybörjade som inte är anställda, utan får sin inkomst via stipendier eller så kallade utbildningsbidrag, är särskilt utsatta.

Om man jämför dessa resultat med siffrorna för andra tjänstemannagrupper, som TCO redovisade i Stressbarometern tidigare i år, visar det sig att doktorander är mer oroade än tjänstemän i allmänhet över att framföra kritik på jobbet. Det är förstås ett allvarligt misslyckande för akademiska institutioner som är beroende av öppenhet, kreativitet och en intellektuellt stimulerande miljö.

Regeringen utlovade nyligen förbättringar för doktoranderna i den forskningsproposition som ska presenteras i höst. Det är välkomna förslag som tyder på insikt om problemets allvar, men de är inte tillräckliga. Nu kräver Fackförbundet ST, SFS och TCO:

• Inrätta doktorandanställningar från dag ett!

• Utbilda chefer om deras arbetsgivaransvar och följ arbetstids- och semesterlagen

• Arbeta aktivt för att minska de könsmässiga skillnaderna gällande ohälsa

• Universiteten måste skapa arbetsmiljöer som attraherar unga akademiker: ge doktoranderna bättre anställningsvillkor och tillåt dem löneförhandla

• Som fackliga organisationer samt företrädare för studenter och doktorander lovar vi att fokusera på forskarstuderandes arbetsmiljö. Vi tar vårt ansvar och driver på för att alla doktorander och forskare ska få goda arbetsvillkor, så att vi så småningom kan besvara frågan om hur doktoranderna mår med ett rungande: Utmärkt!

EVA NORDMARK

ordförande TCO

BRITTA LEJON

ordförande Fackförbundet ST

CAMILLA GEORGSSON

ordförande SFS