Anmärkningsvärt att Bildt avvisar ÖB:s analys

Den senaste tidens turbulens kring det svenska försvaret har blottlagt en märklig politisk spricka, där utrikesminister Carl Bildt tar avstånd från överbefälhavare Håkan Syréns argument om att utvecklingen i Ryss­land har blivit allt mer svår­bedömd.

I en annan politisk miljö än den svenska skulle detta ha lett till att ÖB valt eller förmåtts att lämna sin post. I Sverige kommer så inte att ske, och det av ett mycket enkelt skäl.

Svensk säkerhetspolitik handlar inte längre om det egna landets ­säkerhet. Det är detta som gör att en rad försvarsbeslut har kunnat visa hur hotbildsanalys ingår som en del av statens budgetprocess. Först får vi se hur mycket hot vi har råd med. Sedan får analysen läggas till rätta, så att hot och ­säkerhet kan fås att överensstämma.

ÖB:s primära roll blir därmed inte att göra säkerhetspolitiska analyser, utan att ta hem de ­besparingar som läggs på försvarsmakten.

Det i viktigaste tecknet på att så är fallet ligger i att ingen längre talar om ”återtagning”. Så länge Ryssland var svagt kunde en avveckling av det svenska väpnade försvaret fortskrida bakom ett klädsamt fikonlöv.

Om utvecklingen i Ryssland faktiskt skulle försämras kunde vi under en tio års nådatid ”återta” tillräcklig militär förmåga för att återigen med trovärdighet kunna hävda vårt oberoende.

Idag torde ingen bestrida att utvecklingen i Ryssland faktiskt har försämrats. Det är svårt att finna något område där Putins Ryssland inte redan har uppfyllt de kriterier som rimligen borde ha utlöst en svensk återupprustning.

Drömmen om en rysk demokratisk utveckling är stendöd. Militärutgifterna ökar med en fjärdedel om året. Den ryska rustningsindustrin accelererar. Tonen från Kreml blir allt fränare, och trycket mot grannstater som tidigare ingick i Sovjetunionen blir allt starkare.

I samtal med president George Bush har Vladimir Putin förklarat att Ryssland inte anser Ukraina vara en riktig stat, och om Ukraina vinner medlemskap i Nato kommer Moskva att annektera landets östra delar – som anses tillhöra Ryssland.

I Georgien pågår en utveckling som riskerar att leda till ryskt stöd för att provinserna Abchasien och Sydossetien skall brytas loss och anslutas till Ryssland.

Samtidigt som riskerna för konflikter som kan leda till krig är större än vid något tillfälle sedan Sovjetunionen imploderade, är också svårigheterna att bedöma exakt hur olika spelare kommer att agera större än på länge.

I denna situation, där Rysslandsanalyser i vår omvärld präglas av allt starkare inslag av oro, väljer Sveriges utrikesminister Carl Bildt att offentligen avvisa allt tal om ökad osäkerhet och att samtidigt desavouera landets ÖB. Det är i sanning anmärkningsvärt.

STEFAN HEDLUND
professor i öststatsforskning
Uppsala universitet