Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell skriver i Svenska Dagbladet 24/6 att ”många hushåll har svårt att få pengarna att räcka till. Ekonomiska bekymmer beror dock inte alltid på dåliga inkomster. Tvärt om. Det handlar om att köpa saker på kredit i stället för att spara, att inte planera för oförutsedda utgifter och att inte i tillräcklig utsträckning ha kontroll över vad pengarna går till.”
Han vill därför satsa på privatekonomisk folkbildning.
Jag tycker att detta ger en bild av en aningslöshet som borde vara främmande för en regering år 2008.
Andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard har ökat kraftigt under senare år och uppgick under 2007 till 12 procent. Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att gruppen ökar eftersom det innebär risk för både ett socialt och ett ekonomiskt utanförskap gentemot andra barn.
Föräldrarnas ekonomiska standard har stor betydelse för barnens uppväxtvillkor. En svagare ekonomi kan få effekter på barns möjligheter att delta i fritidsaktiviteter, deras boendemiljö, utbildning och även hälsa.
Att växa upp i fattiga familjer är förknippat med känslor av skam, oro och rädsla. Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där föräldrar eller barn löper risken att bli betraktade som fattiga eller avvikande.
Det kan innebära att man tackar nej till födelsedagskalas eftersom det saknas pengar till att köpa en present eller ordna ett eget kalas. Det kan också innebära att sjukanmäla barnet vid en skolresa föräldrarna inte har råd med.
Forskaren Torbjörn Hjort menar att fattiga hushålls konsumtionsmönster sedan minst hundra år tillbaka har varit satt under lupp. De fattiga anses prioritera fel, kortsiktigt och slösaktigt. De anses behöva fostran och vägledning för att lära sig konsumera rätt och hushålla med knappa resurser. Dessutom uttalas inte sällan kritik mot de fattigas användande av krediter.
Varu- och tjänstemarknaden fungerar så att hushåll med en låg och osäker inkomst missgynnas. Konsumtion försvåras eller blir dyrare. Det är helt enkelt dyrt att vara fattig.
Fattigdom är sällan ett resultat av oförmåga att hushålla, det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste. Det är en vardagens vanmakt.
LENA HOLM, generalsekreterare Majblommans Riksförbund
