”Män dödas ’bara’. Morden på kvinnor är mycket brutalare. Saker görs med kvinnors kroppar före och efter att de mördas”.
Det säger en colombiansk människorättsförsvarare i rapporten Insiste, Persiste, Resiste, Existe som Kvinna till Kvinna publicerar i dag inför den internationella kvinnodagen.
Rapporten bygger på över 100 intervjuer med kvinnorättsaktivister från tio länder. Intervjuerna talar sitt tydliga språk: kvinnor som försvarar kvinnors rättigheter erkänns inte som ”riktiga” försvarare av mänskliga rättigheter.
Våldet och hoten som de dagligen utsätts för bedöms inte för vad de är, nämligen uträknade strategier för att tysta dem. I stället göms övergreppens egentliga orsaker bakom ”det vanliga accepterade våldet mot kvinnor”.
Försvarare av mänskliga rättigheter är centrala aktörer i arbetet för demokrati, fred och säkerhet. Det framhåller Sveriges regering i såväl skrivelsen om demokratibistånd som i skrivelsen om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken.
I den senare understryks att kvinnors mänskliga rättigheter är en förutsättning för demokrati och för att förebygga och lösa konflikter. Regeringen lyfter fram kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter som en av sina viktigaste prioriteringar.
Bilden som utmejslas i Insiste, Persiste, Resiste, Existe visar att kvinnorättsförsvarare är i stort behov av stöd, inte bara pengar utan även solidaritet, synlighet och erkännande.
Varje dag trotsar kvinnor över hela världen, från Colombia i Sydamerika till Serbien i Europa och Demokratiska republiken Kongo i Afrika, normer och traditioner som underordnar kvinnor.
Genom att kräva rättigheter utmanar de den rådande maktordningen. Aktivisterna ifrågasätter traditionella kvinnoroller och hotas därför inte bara av repressiva regimer och religiösa ledare utan även av sina egna familjemedlemmar.
Det kan handla om allt från anklagelser om att missköta hushållsarbetet till bestraffningsvåldtäkter eller att de förskjuts.
Oavsett var i världen kvinnorna agerar finns gemensamma hotbilder:
1. Sexualiserat våld: hot om våldtäkt med mera. Kvinnors kroppar är fysiska och verbala måltavlor.
2. Isolering: kvinnors nätverkande undermineras – deras rörelsefrihet begränsas liksom deras kommunikations- och finansieringsvägar.
3. Förtal: ryktesspridning används för att förminska och misstänkliggöra dem. De anklagas offentligt för att vara prostituerade, förrädare, häxor och manshatare.
Myndigheters tystnad och oförmåga att åtala förövare ger indirekt stöd till övergreppen. Det enskilt största hotet mot kvinnorättsaktivister är brist på erkännande. Det viktigaste Sveriges regering därför kan göra är att synliggöra deras arbete.
I skrivelsen om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken fastslås att regeringen ska verka för att uppmärksamma den roll och särskilda utsatthet som kvinnorättsförsvarare har.
Men skrivelsens främste uttolkare, utrikesministern själv, underlåter att framhålla dessa perspektiv eller att ens träffa kvinnorättsförsvarare vid sina resor. Det visar en granskning som Kvinna till Kvinna gjorde 2008.
Biståndsministern gör däremot andra prioriteringar, hennes möten med kvinnliga aktivister ger dem status och kan ge skydd. Men kvinnors rättigheter är en central fråga för utrikespolitiken i sin helhet.
För att regeringen ska kunna leva upp till sina åtaganden måste Carl Bildt ändra attityd i dessa frågor.
EU har antagit konkreta riktlinjer om människorättsförsvarare. En rapport från Amnesty international visar dock att riktlinjerna är så gott som okända.
Som EU-ordförandeland får Sveriges regering snart ett ypperligt tillfälle att lyfta fram dessa riktlinjer så att försvarare av de mänskliga rättigheterna får det skydd och stöd de har rätt till.
Följande fyra steg kan göra reell skillnad:
1. Driv på för att EU-delegationer liksom medlemsländernas ambassader utanför unionen ordnar möten med kvinnorättsaktivister.
2. Framför kritik till regeringar vid kränkningar mot kvinnorättsaktivister.
3. Erbjud skydd och snabb visering när kvinnorättsaktivister och deras familjer behöver fly till säker plats.
4. Synliggör kvinnorättsaktivisters centrala roll för demokrati, fred och säkerhet genom att ordna möten mellan kvinnorättsförsvarare och statsråden under EU-ordförandeskapets utlandsresor.
LENA AG
generalsekreterare
Kvinna till Kvinna
Tipsa andra
Brännpunkt | Mest lästa
- "Dags för staten att sälja SAS"
- Tufft läge för flera länder i EMU
- Sayeds avhandling om sharia är ett pionjärarbete
- Rättsförakt i mångkulturens namn
- Vårt fokus är innehållet i verksamheten
- KD måste forma en borgerlig jämställdhetspolitik
- Sprutbyte stoppar inte missbruket
- Också majoritetskulturen kan gå vilse
- ”Vi är redo att riva upp Lavallagen”
- Myndigheter brister i etikarbete

































