Sverige var länge världsledande när det gäller tillförlitlig dödsorsaksstatistik. Under senare år har kvaliteten på statistiken försämrats kraftigt utan att detta uppmärksammats. Utan ett högkvalitativt dödsorsaksregister går det inte att säkert följa utvecklingstrender för stora sjukdomsgrupper och medicinska prioriteringar försvåras.

Dödsorsaksstatistiken spelade exempelvis stor roll när man införde hjärtinfarktavdelningar och har tillsammans med cancerregistret varit avgörande för identifieringen av många yrkesrisker, till exempel bland sotare, asbest-, gruv-, gummi-, trä-, strålnings-, kemikalie- och arsenikarbetare.

Enligt Socialstyrelsen är syftet med dödsorsaksregistret att vara ett underlag för att beskriva befolkningens hälsa, att det skall användas till forskning och att det skall vara underlag för insatser inom hälso- och sjukvården (Förordet till Dödsorsaker 2011).

När någon dör är den närmast ansvarige läkaren skyldig att skicka i ett dödsorsaksintyg till Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Tyvärr händer det att läkare inte gör detta. Tidigare hade Socialstyrelsen resurser att påminna och arbeta för att få in de kompletterade intygen. Så är inte längre fallet. 2011 saknades uppgifter om 1656 dödsfall jämfört med några enstaka fall för några decennier sedan. Av de saknade intygen gäller 31 barn under ett år där det är särskilt viktigt att få reda på dödsorsaken. Samma år dog totalt 235 barn under första levnadsåret.

I många fall lämnas dödsorsaksintyg in med bristfälliga diagnoser, exempelvis ”ålderdomssvaghet”, som inte ger någon vägledning om den verkliga dödsorsaken. Sådana ofullständigt preciserade fall uppgår till omkring 3000 årligen. Sammantaget innebär detta att närmare 5000 dödsfall varje år saknar meningsfull diagnos. Bakom oklara dödsorsaker kan finnas vanvård eller till och med brott.

En viktig källa till kunskap om akuta dödsfall är rättsmedicinska obduktioner. Intyg baserade på dessa obduktioner har minskat, vilket påverkar bland annat statistiken över självmord. En rapporterad minskning av självmorden kan således bero på att färre rapporteras in snarare än en reell förbättring.

Kvalitetsbristen i dödsorsaksstatistiken drabbar i stor utsträckning dödsorsaker som det är särskilt angeläget att förebygga exempelvis självmord, trafikolyckor samt alkohol- och narkotikarelaterade dödsfall. Statistiken över alkoholrelaterade dödsfall var av så dålig kvalitet 2011 att Socialstyrelsen beslutade att inte publicera uppgifterna. De narkotikarelaterade dödsfallen visar en kraftig minskning som sannolikt snarare beror på försämrad inrapportering än minskat narkotikamissbruk.

Övervakningen av statistikens kvalitet har försämrats. Tidigare fanns ett vetenskapligt råd där forskare kunde ge synpunkter och komma med förslag om förbättringar i dödsorsaksstatistiken. Detta har avskaffats.

Kvalitetsförsämringen av statistiken har flera orsaker. En är att sjukvården fått en alltmer splittrad organisation med olika företag som bedriver sjukvård. Att lämna in statistik till centrala myndigheter är ingen prioriterad uppgift i ett sådant system. Inom dagens äldreomsorg kan det till och med vara svårt att fastställa vem som är ansvarig läkare.

En annan orsak är att regeringen försöker lösa många problem inom hälso- och sjukvårdssystemet genom att ge myndigheter allt fler uppgifter utan motsvarande resursförstärkning. Man ställer krav på en snabb dödsorsaksstatistik parallellt med att det skall upprättas nya register och samtidigt som verksamheten utsätts för effektiviseringskrav.

Det är av synnerligen angeläget att den höga kvaliteten på dödsorsaksregistret återupprättas genom direktiv och riktade resurser till Socialstyrelsen samt att det vetenskapliga rådet återinrättas.

GUNNAR ÅGREN

fd generaldirektör för Statens folkhälsoinstitut, läkare

TÖRES THEORELL

professor emeritus, Karolinska Institutet, läkare

CHRISTER HOGSTEDT

fd professor vid Arbetslivsinstitutet, läkare

ANNA FUGELSTAD

forskare, Karolinska institutet, psykolog