Birgitta Ohlsson

Finansinspektionen har under flera år funnit brister bland annat i dokumentationen kring rådgivningen.

Birgitta Ohlsson

Det ska vara enkelt och lönsamt för hushållen att spara, låna och planera inför pensionen. Men tyvärr förekommer det i dag brister när det gäller så kallad finansiell rådgivning. Ett vanligt ärende i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) rör att konsumenten upplever att man fått råd om att investera i en produkt som visar sig vara mer riskfylld än vad man faktiskt efterfrågat. Beloppen varierar men det är inte ovanligt att det handlar om summor på hundratusentals kronor vilket kan sätta en hel familjs ekonomi i gungning.

Finansiell ”rådgivning” är alltför ofta inget annat än rent aggressiv marknadsföring. När rådgivaren har provision på det kunden köper är det oerhört frestande att sälja dyra och krångliga produkter i stället för att fokusera på kundens bästa som lagen kräver. Regeringen har därför på mitt initiativ tillsatt en utredning som ska se över hur konsumentskyddet och tillsynen vid finansiell rådgivning kan förbättras. Utredningen ska presentera sitt resultat i slutet av nästa år.

I sin tillsyn har Finansinspektionen (FI) under flera år funnit brister bland annat i dokumentationen kring rådgivningen och tveksamheter kring själva rådgivningen. FI lyfter fram det faktum att rådgivarna har provisionsbaserad lön vilket påverkar vilka råd som lämnas och vilka produkter som förmedlas. Det finns en tydlig risk för att kundens intressen inte sätts främst.

Kraven på konsumenterna att fatta välavvägda finansiella beslut ökar ständigt och likaså konsekvenserna av valen blir allt större. Svenskarna är ett fondsparande folk, internationellt ligger vi i topp tillsammans med Schweiz och Frankrike. Samtidigt upplever många finansiella tjänster som komplicerade. Konsumenten befinner sig därför ofta i ett stort informationsunderläge gentemot rådgivaren.

Finansiell rådgivning till konsumenter erbjuds av bland annat banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag och försäkringsförmedlare. Sedan 2004 har vi i Sverige regler som syftar till att konsumenterna inte drabbas av oseriös och vårdslös rådgivning men vi saknar i dag en samlad lagstiftning på området. Ett växande problem är att det ofta är allt för otydligt för konsumenten vad som är rådgivning och vad som faktiskt är försäljning. En försäljare som säljer produkter från ett visst företag är just en försäljare och ingen objektiv rådgivare.

Hos Pensionsmyndighetens kundservice är rådgivningstjänster det överlägset vanligaste klagomålet (255 stycken under perioden januari–augusti 2012). Pensionsmyndighetens slutsats är att det existerar många oklarheter mellan rådgivningsföretag och enskilda pensionssparare.

Lagen ställer i dag krav på omsorg om konsumenten och att rådgivaren ska göra en behovsanalys. Men det förekommer till exempel att äldre personer rekommenderas att investera i produkter där kapitalet låses in på lång tid och där resultatet inte går att se förrän den som investerar kanske inte längre är i livet.

Utbudet av sparandeprodukter är stort och nya typer av produkter utvecklas i snabb takt. I den senaste tillsynsrapporten från FI, i maj 2012, har myndigheten granskat komplicerade finansiella produkter. FI fann att det finns brister i rutinerna hos dem som tar fram och erbjuder dessa produkter; det gäller bland annat bedömningar om till vem produkter med särskilt hög risk eller svårförståelig avkastningsstruktur bör säljas.

Den information som ges till konsumenter av finansiella tjänster behöver förbättras konstateras i en rapport publicerad tidigare i år skriven på Finansmarknadskommitténs (FMK) uppdrag. Ur ett konsumentperspektiv är det rimligt att kräva att informationen måste vara begriplig, det ska vara lätt att jämföra produkter, dokumentationen ska vara tillförlitlig och rådgivarens roll ska vara tydlig. Så är det ofta inte i dag.

Parallellt med utredningen satsar regeringen ytterligare två miljoner kronor per år till Konsumentverket för tillsyn av den finansiella marknaden och för att motverka konsumenters överskuldsättning. Det är uppenbart att höga krav måste ställas på rådgivningsmarknaden för att konsumenter ska känna sig trygga när de ska fatta avgörande beslut om finansiella tjänster.

BIRGITTA OHLSSON (FP)

konsumentminister