Alliansens omvända Robin Hood-politik

Sedan den borgerliga högermajoriteten i Stockholms stadshus tillträdde år 2006 har de räknat upp den allmänna ersättningen per elev för Stockholms stads grundskolor med 10,5 procentenheter. Knappast i nivå med de pris - och löneökningar som skett. Den socioekonomiska schablonen, som fördelas till skolor utifrån bland annat föräldrars utbildningsnivå och inkomst, har Sten Nordin (m) och hans företrädare dock vägrat att räkna upp – trots att resultaten där är som lägst och fortsätter falla.

Eftersom det socioekonomiska anslaget innan valet uppgick till nästan halva budgeten för vissa skolor så innebär det att dessa skolors budget, givet konstant antal elever, bara ökat procentuellt sett hälften så mycket som i de skolor som knappt har något socioekonomiskt anslag alls.

I stället för tio procents påslag har dessa bara fått fem procent. Detta berör främst skolor med många elever med stort behov av stöd, som till exempel Bredbyskolan, Hjulstaskolan och Rinkebyskolan. För en skola som Hjulstaskolan innebär detta en förlust på flera miljoner kronor om året. För många andra skolor med lägre andel socioekonomiskt anslag, så som Bagarmossens skola och Solbergaskolan, handlar det om ett budgetpåslag på kring 7,5 procent. Detta i kombination med pris – och löneökningar innebär att många skolor i Stockholm har fått reella nedskärningar i kunskapsverksamheten.

Detta är frågan om en omvänd Robin-Hood-politik, där skattesänkningar finansieras genom att resurser tas från skolor i stadens fattiga områden. Med konsekvenser för såväl kunskapsresultaten för de enskilda eleverna som ökade klyftor, i ett redan hårt segregerat Stockholm.

Samtidigt som den borgerliga majoriteten har gjort dessa generella schablonökningar så har den också dragit undan resurser på minst 900 miljoner kronor från skolan, något som drabbat skolor i samtliga områden. Detta innebär att inga skolor – oavsett socioekonomiskt anslag – i realiteten fått ett 10-procentigt påslag.

Mer resurser löser inte skolans alla problem. Men varannan elev behöver någon gång under sin skoltid extra stöd och för alla dessa är resurserna faktiskt avgörande. Erfarenheterna från 90-talskrisen visar nämligen att med mindre resurser så minskar också stödet till dessa elever. Färre får den hjälp de har rätt till för att klara målen i skolan.

Vi har i Stockholm goda medelbetyg i gymnasiet och bra meritvärde i grundskolan. Det är oerhört glädjande att vi har så många ambitiösa elever, lärare och rektorer. Men samtidigt är det en betydligt lägre andel elever som klarar utbildningen här än i resten av landet. Stockholm hamnar generellt sett lågt på de olika skolmätningar som regelbundet genomförs av bland andra föräldraalliansen, SKL och lärarförbundet. Ett skolmisslyckande är en tragedi för såväl elev som föräldrar, men också en stor kostnad för samhället. Vi socialdemokrater har som mål att under nästa mandatperiod halvera andelen elever som lämnar skolan med icke-godkända betyg. Därför behövs en aktiv skolpolitik och goda resurser som investeras i kunskap. Inte en passiv politik inriktad på nedskärningar och skattesänkningar.

ROGER MOGERT (S)

oppositionsborgarråd Stockholm