Den svenska tågtrafiken håller inte måttet. Sommarens tågkaos har återigen visat detta. På vintern stannar tågen på grund av snö. På hösten för att löven faller på rälsen. Och eftersom spåren är så överfulla och underhållet så eftersatt flyter tågtrafiken inte ens under sommaren.

Eftersom järnvägens underhåll är eftersatt sedan årtionden krävs omfattande satsningar. Sedan 1997 har persontrafiken ökat med 60 procent. Behoven begränsas därför inte till underhåll eller utbyggnad – det behövs både och. Järnvägens totala kapacitet måste öka för att bära ökningen. Därigenom skapas även ett mer robust järnvägssystem då fler spår kan avlasta i högtrafik eller vid störningar.

Miljöpartiet har vid flera tillfällen tryckt på regeringen om behovet av breda politiska samtal inför infrastrukturpropositionen. I våras verkade dessa samtal möjliga. Annie Lööf skrev i en debattartikel ( Brännpunkt 10/5) att alliansen borde samarbeta med Miljöpartiet gällande infrastruktur och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd uttryckte sig positiv till breda politiska samtal. Vi kan nu konstatera att regeringen inte har bjudit in till breda tågsamtal. Att regeringen inte har orkat skapa denna typ av samtal är svagt och respektlöst mot alla de som väntar på tåget.

Vi har sedan i vintras rest landet runt och träffat resenärer, regionföreträdare och företag. Deras kritik är massiv och förslagen på förbättringar är många. Sammanfattningsvis behöver den svenska tågtrafiken:

1. Kraftigt ökat underhåll.

2. Flaskhalsarna behöver byggas bort och nya spår dras.

3. Planering för höghastighetståg.

4. Underlätta för godstrafiken.

5. En organisation som sätter resenären i centrum.

Trafikverkets kapacitetsutredning visar att det behövs ytterligare 3–4 miljarder per år för att komma till rätta med underhållet och de akuta flaskhalsarna. Regeringen har hittills bara skjutit till 1,8 miljarder per år.

Arbetet med flaskhalsarna och byggstarten av nya prioriterade spår behöver tidigareläggas till senast 2015. Behovet av fler spår in i Stockholm (Tomteboda– Barkarby), Malmö (Lund–Flackarp) och Göteborg (Hamnbanan) är akut. Ostlänken (Linköping –Stockholm) samt Götalandsbanan (Borås–Göteborg) behöver byggas för höghastighetståg. Bygget av Norrbotniabanan (Luleå–Umeå) samt utbyggnaden av spårkapacitet på Bergslagsbanan, Västkustbanan, Gävle –Sundsvall samt Hallsberg –Mjölby är prioriterat.

Det är även hög tid att börja bygga för höghastighetståg som knyter samman de större regionerna med våra grannländer och Europa. När nya höghastighetsbanor byggs kan utrymme frigöras på dagens stambanor för den viktiga region- och godstrafiken.

På grund av att tågtrafiken inte håller måttet ökar i dag godstransporterna med lastbil. Infrastrukturpropositionen behöver därför slå fast att mer gods ska transporteras på järnväg.

De senaste årens avregleringar har splittrat upp ansvaret för tågtrafiken på så många aktörer att samordningen brister. SJ och Trafikverket behöver få uppdrag som åter sätter resenären i centrum. Till detta krävs att kollektivtrafiken ges större utrymme i städernas trafikplanering. Denna utveckling behöver påskyndas genom statlig medfinansiering till tunnelbane- och spårvagnsutbyggande.

För en fungerande tåg- och kollektivtrafik krävs, enligt Miljöpartiets beräkningar inför höstbudgeten, att anslaget för de kommande tre åren ökar med 15–20 miljarder jämfört med 2012 års nivå. Efter dessa tre år behöver anslaget öka ytterligare. Fredrik Reinfeldts tal om minoritetsregeringens ansvar att söka breda uppgörelser – främst med Miljöpartiet i olika frågor – ekar tomt. Sett i backspegeln är den migrationspolitiska överenskommelsen tydligen undantaget som bekräftar regeln: alliansen är oförmögen att skapa riksdagsmajoriteter på fler avgörande områden.

Reinfeldts oförmåga att förankra infrastrukturpropositionen brett är oroväckande. Det sänder signalen att alliansen inte heller denna gång kommer att prioritera de beslut och kostnader som krävs. Och i så fall, inte heller denna gång lyssna på alla de resenärer och företag som väntar på tåget. Miljöpartiet har lyssnat och vi driver på för en fungerande tågtrafik.

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör

STINA BERGSTRÖM (MP)

trafikpolitisk talesperson