Diskussionen blossar upp kring terminsstarterna vid universiteten när bristen på bostäder gör sig smärtsamt påmind. Grundproblemet är att befolkningsmängden i städerna ökar snabbare än bostadsmängden. Man behöver inte vara matematiker för att förstå att för var år som går blir läget mer och mer pressat. Främst slår bostadsbristen mot oss studenter och andra utsatta grupper i samhället eftersom vi varken har råd eller ges möjlighet att köpa en bostad och på så sätt ta oss förbi bostadskön.
Marknadshyror kommer varken leda till segregation eller utanförskap, resultatet blir precis det motsatta.
Carl Göransson
Svensk bostadspolitik har varit låst mellan två ytterligheter i nästan ett halvt sekel. Den socialdemokratiska modellen med en tungt reglerad och statligt finansierad bostadsmarknad har övergått, i takt med att Sverige moderniserats och politiken förändrats, till att endast vara tungt reglerad med en minimal statlig finansiering. Alliansen har länge haft som ambition att förändra bostadsmarknaden genom att göra den mindre reglerad och skapa förutsättningar för att privat kapital ska kunna ersätta den roll som staten en gång hade. Ingen enighet har dock kunnat nås och den bostadspolitik som förs för stunden kan snarast beskrivas som de små stegens politik, där de båda politiska blocken med mycket små förändringar av bostadsmarknadens villkor söker komma lite närmare sin egen ytterlighet, dock utan större framgång.
Det är dags att välja väg och att den här gången göra det på riktigt genom att införa marknadshyror. Socialdemokratin måste inse att tiden är förbi då staten kunde stå för det kapital som krävdes för att hålla igång bostadsproduktionen eftersom vi inte längre har tillväxt med rekordfart och acceptera de förändringar som krävs för att det privata kapitalet ska komma tillbaka. Alliansen måste våga genomföra de förändringar som krävs för att det ska kunna ske, nämligen en successiv avreglering av hyresmarknaden och en kraftig förenkling av regelverket kring byggande för att vi ska få fler bostäder.
Kritiker till marknadshyremodellen menar att den skapar segregation och utanförskap, eftersom lägenheters hyra sätts efter efterfrågan och det kommer leda till att det bli dyrare att bo. Marknadshyror kommer varken leda till segregation eller utanförskap, resultatet blir precis det motsatta. Den ökade lönsamhet som reformen innebär för hyresvärdarna kommer leda till att fler bostäder byggs eftersom det plötsligt inte längre tar 40 år för en hyresvärd att tjäna in kostnaden för en nybyggnation. Det leder till att chansen till bostad ökar.
Med en ny och dynamisk hyresmarknad kommer hyresvärdar för första gången på decennier tvingas konkurrera med varandra, i både prissättning och standard. Att detta sker är bara önskvärt.
Som det ser ut idag styrs hyressättningen av hyresrättens bruksvärde och inte av vad människor är villiga att betala för att få en bostad. En bruksvärdeshyra tar enbart hänsyn till lägenhetens standard och inte den faktiska efterfrågan som råder på bostäder. Detta system innebär i realiteten att de som verkligen är i behov av en lägenhet stängs ute eftersom de inte har tillräckligt många ködagar i bostadskön. Istället tvingas dessa människor söka sig till en betydligt dyrare andrahandsmarknad med obefintlig trygghet. Att vi har en reglerad hyresmarknad som stänger ute dem som är i störst behov av bostad är helt orimligt.
Dagens situation är inte hållbar. Vägen till framtidens bostadsmarknad ligger inte i statliga bidrag och subventioner. Ska resan mot en hållbar utveckling på bostadsmarknaden inledas måste det göras enklare och lönsammare att bygga nytt. Det är dags att, en gång för alla, börja jobba för en funktionell bostadsmarknad. För att säkra morgondagens välfärd behöver dagens politiker ta steget och införa marknadshyror.
CARL GÖRANSSON
kandidat till första vice riksordförande för Moderata studenter
LÄS OCKSÅ: Lägenheten är din – om åtta år
LÄS OCKSÅ: Bostadskön en kassako för Stockholms stad
