Maud Olofsson identifierar fyra områden där Alliansen bör utveckla sin politik. Mitt svar är fyra utmaningar – fyra utmaningar som jag anser att vi står inför om politiken verkligen ska utvecklas.
1. Om vi vill öka incitamenten för jobb och företagande måste vi gå från avdrag till reella skattesänkningar. Det svenska skattetrycket har minskat med den borgerliga regeringens politik, men jobbskatteavdraget kan inte vara den slutgiltiga lösningen. Den verkliga utmaningen är att forma ett Sverige där skatterna kan sänkas. Vill vi ha en verklig förändring av värderingar i Sverige så måste människor ges större inflytande över både sitt eget skattetryck och sin egen ekonomi.
2. Ska borgerligheten formulera en modern miljöpolitik räcker det inte med att i den heliga realismens namn kräva några procentenheter lägre utsläppsminskningar än Miljöpartiet. Vi måste helt enkelt påpeka att Miljöpartiets bakåtsträvande tagelskjortepolitik är fel väg att vandra.
I stället måste vi förklara att klimatbistånd, teknikspridning, frihandel och fattigdomsbekämpning är vad som på sikt kan ge alla jordens folk chansen att lämna fossilbränslesamhället. Välstånd och tillväxt är förutsättningar för det hållbara samhället.
3. Om människan ska vara viktigare än systemen, och vi upplever att det inte är så i dag, så måste vi också våga byta system. Det finns ingen quick fix för grundläggande systemfel. Det må vara kontroversiellt att tala om systemskifte i Sverige. Men borgerlighetens trovärdighet bygger på att vi faktiskt kan måla bilden av det samhälle vi strävar efter. Och om det för all framtid ska ske inom ramarna för det socialdemokratiska systembygget, så saknas det i praktiken ett borgerligt alternativ i svensk politik.
4. Det jämställda samhället infinner sig inte med rådande strukturer. Enklare regler och stimulans av kvinnors företagande i all ära, men det stora arbetet återstår. Se till att uttaget av föräldraförsäkringen blir jämnare och ge unga kvinnor fler skäl att söka traditionella statusutbildningar inom naturvetenskap och teknik. Gör det dessutom möjligt att driva företag inom välfärdssektorn. Dagens offentliga dominans låser fast tusentals kvinnor i en tillvaro med låga löner och begränsat inflytande över sin arbetssituation.
Inför valet 2006 hade de borgerliga partierna ägnat två år åt att formulera sin gemensamma politik. Värderingen om arbetslinjen tog form och den politiken som vann valet formades därefter. Nu är det ett år kvar till nästa val, och jag hade hoppats att utveckling av allianspolitiken hade stått högre på agendan.
Om många frågor ännu saknar borgerliga svar är det dags att börja agera. Att kräva mer mod är det viktiga fösta steget, men för att lyckas måste Alliansen formulera en ärlig samhällskritik och leverera lösningar som gör Alliansen viktigare än en administratör av det socialdemokratiska statsbygget.
Jag kan trösta regeringen med att jag tänker hjälpa till. Det är uppenbart att en stor del av de viktiga framtidsfrågorna saknar Alliansen förmågan att se, både problemen och lösningarna.
För fem år sedan samlades Allians för Sverige till sitt första möte. Jag har i dag bjudit in de övriga borgerliga ungdomsförbundsordförandena till mitt barndomshem i Segersta i Hälsingland. Om de accepterar min inbjudan så kommer jag att göra allt som står i min makt för att den unga alliansen ska peka ut visioner för hur ett borgerligt Sverige kan se ut, inte bara om fyra år, utan även om 40.
Jag gör det inte för Alliansens skull, utan för att alla de som drömmer om ett frihetligt Sverige ska veta att svaren på deras frågor finns hos oss som vågar tänka fritt och öppet inom Alliansen.
MAGNUS ANDERSSON
Förbundsordförande, Centerpartiets Ungdomsförbund
