Reinfeldt är på rätt spår. I Centrum för samtidsanalys gjorde vi 2010 genom Demoskop en undersökning av hur samhället ser på de äldre och hur de äldre ser på sig själva. Vi hade arbetsnamnet ”ålderismen”. Med resultatet i hand fick vi döpa om undersökningen till ”ungdomlingarna.”
Ungdomlingarna omfattar cirka 25 procent av alla mellan 65 och 80. De kännetecknas av god fysisk och psykisk hälsa, umgås gärna och trivs bättre i en yngre bekantskapskrets, har en hög aktivitetsnivå, stor vilja att göra nya saker och är flitiga internetanvändare. De är fördomsfria och vill ha ett spännande liv. De vill att de äldres kompetens tas till vara och vill fortsätta arbeta. Man kan därför inte skära alla 65 + över en kam. Många äldre är till och med mer aktiva än en stor del av ungdomarna mellan 18 och 34.
De flesta av ungdomlingarna har högskole- eller gymnasieutbildning. Hälften känner sig yngre än sin fysiska ålder, en fjärdedel till och med mycket yngre än den fysiska åldern. Två tredjedelar anser att man inte börjar bli gammal förrän efter 75. Medeltalet för när man börjar anse någon gammal ligger på 78 år. Ungdomarna (18-34-åringar) är ungdomlingarnas motpol. Bland ungdomarna anser en tredjedel att man börjar bli gammal vid 50 och bara 10 procent anser att man börjar bli gammal efter 75.
De flesta anser att det är fel att bedöma människor utifrån deras ålder och att de äldre nedvärderas i vårt samhälle. I ett av de öppna svaren på frågan ”vad tänker du på i första hand om du tänker på gamla människor?” går ålderssegregationen på ett komiskt sätt i dagen: ”de gifter sig och skaffar barn och har jobb”.
De äldre tar inte ungdomarnas jobb. Det finns inte ett visst antal arbeten i en ekonomi. Om äldre lämnar arbetsmarknaden i ökad utsträckning minskar det snarast de ungas möjligheter att få arbete. Det är därför viktigt att påverka attityderna bland de yngre till att de äldre arbetar vidare. Äldre och unga är komplement i produktionen.
Den största nackdelen med att vara äldre är enligt de intervjuade sämre hälsa samt att man inte tror att de arbetar snabbt, har mycket energi och tillför nya idéer, även om de äldre anses vara mer lojala, arbeta noggrannare och ha gott omdöme. Ungdomlingarnas aktivitetsnivå och vilja att göra nya saker är hög.
De negativa konsekvenserna av att andelen yngre minskar kan bland annat motverkas genom åtgärder som leder till att äldre kan arbeta vidare efter 65. Denna situation har Reinfeldt skickligt fångat upp. En åtgärd som är relativt lätt att genomföra är att höja den ålder till vilken Las skyddar från 67 till exempelvis 75 år.
Det passar inte alla att arbeta vidare till 75, men det passar vissa, och det är livskvalitet för dem att få göra det. I den politiska debatten handlar livskvalitet för äldre i regel om trygghet, sjukvård och maxväntan på akuten, allt i och för sig bra, men det bygger på synen att de äldres största intresse är tillgång till sjukvård. Ålder är inte en sjukdom. Vi behöver föra in ett mer flexibelt perspektiv på livskvalitet. Morgondagens samhälle skall inte präglas av ålderssegregering utan av flexibla lösningar och varierande ålder för utträde ur arbetslivet.
BENGT WADENSJÖ
biskop
ESKIL WADENSJÖ
professor
BODIL WENNBERG
psykolog
