Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki och socialdemokratiske rådgivaren Björn Fries lyckas återigen (8/4) understryka bilden av sig själva som företrädare för vänsterns falska humanism när de går i svaromål på min artikel (1/4).
Ja, jag har skrivit att det är viktigt med straff. Och jag har förklarat varför. Men eftersom det handlade om moral förstod ingen av dem.
Istället berömmer de sig av att vara vidsynta nog att kunna erkänna värdet av såväl kunskapsbaserade polisinsatser som socialt stöd till utsatta i arbetet med att få bort brott. Detta med hänvisning till priser som Jerzy Sarnecki varit med om att dela ut. Alltså: Både brottsförebyggande och brottsbekämpande åtgärder är bra. Frågan är bara vem som någonsin påstått något annat.
Jag vill understryka familjernas betydelse för normöverföring. Förskolans och skolans roll att fostra och lära ut. Att få ett arbete. En närvarande polis som kan stå för tidiga och tydliga insatser när så fordras. Men självfallet har också andra sociala faktorer en betydelse för utsikterna att leva laglydigt.
Socialpolitiska insatser är självklart viktiga men allt kan inte förklaras eller försvaras med sociala omständigheter. Inte tror väl skribenterna att all brottslighet skulle upphöra om enbart socioekonomiska förhållanden förbättrades?
Människan skulle i så fall reduceras till en funktion av omständigheter och berövas sin fria vilja, det som gör henne till just människa. Självklart måste varje debatt kring de här frågorna också rymma synen att hon är en moralisk varelse som har möjlighet att välja mellan rätt och fel.
Fries och Sarnecki delar uppenbart inte denna uppfattning. Mitt resonemang om att straffet innebär en upprättelse för inte bara brottsoffret utan även brottslingen viftar man utan vidare undan. Moral finns nämligen inte med i deras värld. Deras påstådda omtanke om utsatta faller därför platt till marken och kvar finns den förvridna människosyn vi känner från vänsterns tänkta laboratoriesamhällen.
GÖRAN HÄGGLUND (KD)
socialminister och partiledare
