Arbetsförmedlingen har ett flertal gånger under det senaste året hävdat att arbetslösheten bland unga i Sverige är mindre än hälften av vad den officiella siffran säger. Enligt SCB:s internationellt jämförbara statistik har ungdomsarbetslösheten i snitt varit nära 30 procent under årets första fyra månader.
Men när Arbetsförmedlingen försöker att förringa ungdomsarbetslösheten talar de i egen sak. Under 2009 bidrog Arbetsförmedlingen till att förmedla ungefär 12 procent av de nyskapade jobben. Det är knappt ett jobb per månad och arbetsförmedlare. Enbart ett av fyra av dessa få förmedlade arbeten gick till någon under 25 år. Arbetsförmedlingen har alltså helt misslyckats med att hjälpa unga människor till arbete. Istället skall jobblösa unga osynliggöras genom dribbel med statistiken.
Det är därför inte så märkligt att unga svenskar har mindre förtroende för Arbetsförmedlingen än vad unga har för motsvarande institutioner i andra europeiska länder. Det visar en undersökning som gjorts på uppdrag av EU-kommissionen. Lyckligtvis låter sig landets unga inte nedslås av detta. I en ny rapport visar vi att unga föredrar att söka arbete på egen hand. Det visar sig att Sverige sticker ut som ett land där informella vägar och personliga nätverk är den bästa vägen till nytt jobb. Den nuvarande regeringen pläderade innan valet 2006, på goda grunder, för anpassningen till den internationellt jämförbara definitionen på arbetslöshet. När det nu inte är opportunt längre vill man plötsligen lyfta fram den gamla definitionen igen, och dessutom ställa antalet arbetslösa i relation till hela befolkningen, för att på så sätt sänka nivån ytterligare.
Istället borde diskussionen börja med frågan varför vi egentligen mäter arbetslösheten. Om det handlar om att mäta hur många som har svårt med försörjningen skulle det kanske vara onödigt att räkna in studiemedelsberättigade studenter. Den främsta användningen för arbetslöshetssiffrorna är emellertid att upptäcka problem på arbetsmarknaden, att i tid identifiera strukturella och konjunkturella obalanser. Och då är det viktigt att synliggöra studenter som läser vidare när de inte hittar jobb, och ungdomar som behöver, men inte hittar extrajobb. Det mäter nämligen hur många som har problem på arbetsmarknaden.
Avslöjande är att Arbetsförmedlingen enbart vill räkna poster som skulle krympa den synliga ungdomsarbetslösheten, till exempel. att dra ifrån de 70000 unga arbetssökande studerande. Poster som skulle öka den synliga arbetslösheten talar man däremot tyst om. Dit hör bland andra 77000 unga som har velat och kunnat arbeta, som inte har sökt arbete och därför inte räknats som arbetslösa alls. Och än fler som idag räknas som sysselsatta trots att de enbart jobbar några timmar i veckan och söker heltidsjobb. Om dessa grupper skulle räknas in skulle ungdomsarbetslös heten snarare ligga på 47 procent.
Regeringen bad nyligen Statskontoret att undersöka om inte den svenska ungdomsarbetslösheten var uppblåst jämfört med andra länders siffror. Statskontorets slutsats var snarast den omvända. Unga i Sverige har mer sällan tillsvidareanställningar, är oftare undersysselsatta och har svårare att hitta sommarjobb än unga i andra länder. Dessutom är det vanligare bland unga i Sverige att anse sig i huvudsak arbetssökande, än i andra länder. Att Sverige lider av ett stort problem går inte att prata bort med hjälp av statistik.
Istället för att lägga energin på att dölja ungdomsarbetslösheten vore det bättre att vässa förmedlingen, konkurrensutsätta den, och att ge besked om hur fler arbetstillfällen kan skapas. I de bägge blockens hittills presenterade förslag saknas tyvärr detta. Oppositionens samlade förslag riskerar rentav att minska sysselsättningen med över 40000 personer om man utgår från resultaten i befintlig forskningslitteratur.
Det hjälper föga att enbart öka antalet studieplatser och vänta på bättre tider, för ungdoms- arbetslösheten är inte bara konjunkturell. Att placera många arbetslösa unga i åtgärder och utbildning, vilket är såväl regeringens som oppositionens lösning på problemet, är väl mest en form av konstgjord andning. I synnerhet som företagen inte efterfrågar fler personer med utbildning, utan personer med rätt utbildning. Stora numerära satsningar väcker oro för bristande kvalitet.
Det är först när tiotusentals små företagare i Sverige upplever att det är lättare att växa och anställa som ungdomsarbetslösheten på allvar kan pressas till en normaleuropeisk nivå. Det kommer aldrig att lyckas om Arbetsförmedlingen lyckas i sitt uppsåt att skyla över bristande förmedling med en haltande statistiktvätt.
STEFAN FÖLSTER
chefekonom Svenskt Näringsliv
MALIN SAHLÉN
nationalekonom Svenskt Näringsliv
