Regeringens avsikt är att under mandatperioden införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det krävs dock förändringar i a-kassesystemet för att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ska få legitimitet bland den en miljon förvärvsarbetande som idag inte är med i någon a-kassa.
Det visar en intervjuundersökning som Svenskt Näringsliv nyligen låtit genomföra.
Enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har över 320000 medlemmar lämnat a-kassorna under årets första åtta månader. I vår undersökning intervjuade Synovate ett riksurval förvärvsarbetande i privat och offentlig verksamhet.
1018 intervjuer genomfördes i början av september 2007. Två av tre förvärvsarbetande över 60 år uppger att de har ett litet behov av att vara med i a-kassan. För samtliga förvärvsarbetande är andelen knappt 50 procent.
Resultatet är inte överraskande eftersom nio av tio bedömer att risken att bli arbetslös under det närmaste året är liten.
På frågan om de tycker arbetslöshetsförsäkringen ska vara obligatorisk eller frivillig svarar sju av tio att den ska vara frivillig. Ju yngre åldersgrupp desto större andel föredrar frivillighet.
Av dem som idag inte är medlemmar i facket är hälften negativa till att facket ska administrera en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Bland samtliga förvärvsarbetare är en tredjedel positiva, en tredjedel negativa och en tredjedel varken negativa eller positiva till att facket administrerar en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Hälften av sympatisörerna till Allianspartierna är negativa till att facket ska administrera a-kassan.
Svenskt Näringsliv anser att arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis ska vara frivillig. Det finns också ett brett folkligt stöd för detta. Människor bör själva få avgöra sitt behov av försäkring.
Om försäkringen ändå blir obligatorisk är det nödvändigt med flera förändringar:
1.En obligatorisk försäkring får inte uppfattas som fackföreningarnas försäkring. Därför behövs större möjligheter för andra aktörer, inklusive kommersiella företag, att tillhandahålla och administrera försäkringen.
2.Konkurrens måste få råda. Nuvarande uppdelning av a-kassor efter yrkesgrupper eller branscher måste därför upphöra så att den försäkrade fritt kan välja a-kassa.
2.De totala kostnaderna för a-kassornas administration har ökat med cirka 20 procent sedan årsskiftet. Detta gör det än mer angeläget att få ner kostnaderna.
3.Medlemsavgiften vid ett obligatorium måste uppfattas som rimlig i förhållande till medlemmens arbetslöshetsrisk. Trots de nyligen genomförda förändringarna i uttaget av medlemsavgifter speglar inte avgifterna arbetslöshetsrisken på ett korrekt sätt.
A-kassorna har ofta medlemmar som arbetar i olika branscher och yrken. Differentiering på a-kasse- nivå räcker inte om man vill skicka en tydlig signal om att hög arbetslöshet ger en hög avgift.
Differentiering bör istället kunna ske utifrån flera kriterier som yrke, bransch, region etcetera och inte som i dag utifrån arbetslöshetsnivån i den a-kassa som den försäkrade är medlem i.
4.Om avgiften varierar med risken för arbetslöshet borde det vara självklart att de aktörer som till- handahåller försäkringen också har möjligheter att påverka medlemsavgiften. En sådan möjlighet ökar konkurrensen och ger ett ytterligare utvecklingstryck.
I arbetslöshetsförsäkringen bör det därför ingå att erbjuda försäkrade jobbcoachning. A-kassorna skulle därmed komplettera och i vissa delar ta över arbetsförmedlingens roll.
Vår intervjuundersökning visar att stora grupper förvärvsarbetande, som kommer att tvingas in i försäkringen genom ett obligatorium, består av individer med starka rationella skäl för att inte teckna en arbetslöshetsförsäkring.
Bland dem som inte är medlemmar i facket finns ett starkt motstånd till att facken ska administrera en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
För att en sådan försäkring ska få legitimitet hos denna grupp behövs därför de föreslagna förändringarna. Även om arbetslöshetsförsäkringen förblir frivillig finns det skäl att genomföra dessa förändringar.
