76000 färre fattiga varje dag

Vi ser ofta rubriker och reportage om nöd och katastrofer. Men den genomgång av världens välfärd som jag har gjort på uppdrag av regeringens Globaliseringsråd visar att vår tids stora berättelse är den motsatta.

Sedan 1980-talets början har den extrema fattigdomen minskat med en halv miljard människor, trots en explosiv befolkningsökning.

Enligt Världsbanken har andelen fattiga mer än halverats. De ­senaste fem åren har antalet minskat med mer än 76000 ­personer varje dag.

Andra mått bekräftar denna bild. Enligt FN har undernäringen minskat från 37 till 17 procent sedan 1970 och andelen med säkert vatten ökat från 30 till 80 procent.

Barnarbetet har halverats och analfabetismen har minskat från 52 till 23 procent, främst därför att färre flickor förvägras utbildning. Spädbarnsdödligheten har minskat från 12 till 5 procent.

I början av 1900-talet låg den globala livslängden kring 30 år. Idag har den nått smått otroliga 68 år. Medellivslängden i låg- och medel­inkomstländerna har ökat med 20 år sedan 1960, trots hiv/aids.

En genomsnittlig person har kunnat fira varje födelsedag med att närma sig döden med blott sju månader – inte tolv.

Globaliseringen har bidragit till detta historiska lyft. Öppnare samhällen och bättre kommunikationer gör att fler kan dra nytta av kapital, kunskaper och teknik var det än utvecklas. Då sjunker priset på välfärd.

1950 var den förväntade livslängden 33 år i ett land med 300 dollar i BNP per capita, idag är den mer än 46 år. Samma summa kan alltså ”köpa” mer än ett decennium längre liv idag.

Dessutom växer fattiga länder nu rekordsnabbt, betydligt snabbare än rika länder. Utvecklingen leds av Ostasien som snabbt har integrerats i den globala ekonomin.

I södra Afrika, som har förbigåtts av handel och investeringar, har fattigdomen däremot ökat. Som förre FN-chefen Kofi Annan har konstaterat: ”De stora förlorarna är inte de som har utsatts för alltför mycket globalisering. Det är de som har lämnats utanför globaliseringen.”

Vi glömmer det ofta, men välståndsutvecklingen hjälper oss att komma till rätta med miljöproblem. I första hand gäller det u-ländernas mest dödliga miljöhot, osäkert vatten och inomhusluft som på grund av matlagning med kol och ved är mer förorenad än utomhusluften i världens mest nedsmutsade städer.

Men rika länder har sedan 1970-talet framgångsrikt bekämpat även den moderna, industriella miljöförstöringen. Trots iögonfallande undantag blir luft och vatten renare, skogarna växer, miljögifterna i modersmjölken minskar och oljeutsläppen i världshaven rasar.

I fattiga länder ställs människor inför grymma val mellan sina barns överlevnad och en frisk ­natur, men tillväxt gör att vi inte behöver välja. Miljöskador har en tendens att minska efter en välståndsnivå kring 10000 dollar.

Dessutom sjunker den nivån då fattiga länder lär av våra misstag och nyttjar den gröna teknik som vi utvecklar.

USA började använda blyfri bensin 1975. Indien och Kina gjorde det 1997, då de bara hade 13 procent av de inkomster amerikanarna hade när de började.

Däremot fortsätter koldioxidutsläppen att öka och klimatförändringen står med rätta i centrum för vår miljödebatt. Det är emellertid bara tekniska framsteg som kan frigöra oss från koldioxidberoendet.

Mängden energi som krävs för att producera en viss mängd välstånd har minskat med 1 procent per år de senaste 100 åren. De nya energislag och drivmedel som kan accelerera utvecklingen är fortfarande för dyra för att tas i bruk i global skala.

Men tillväxt gör dem mer överkomliga och teknisk utveckling driver ned dem i pris. FN:s klimatpanel menar att fortsatt globalisering och teknikspridning kan ge mindre uppvärmning än scenarier med mer lokala lösningar och lägre tillväxt.

Om tillväxten är 2 procent per capita årligen kommer vi att vara ungefär åtta gånger rikare om hundra år. Då kommer vi också bättre att kunna möta de problem uppvärmningen medför.

Ett exempel är att antalet naturkatastrofer tycks öka men det ändå leder till allt färre dödsfall, tack vare bättre vård, konstruktioner och varningssystem. De senaste hundra åren har antalet dödsfall minskat med 85 procent.

Allt blir inte bättre på vår jord och bara för att färre drabbas av nöd blir det inte en mindre tragedi för dem som gör det. Men i stort har den mänskliga utvecklingen varit snabbare och omfattat fler än någonsin.

Aldrig tidigare har en så liten del av befolkningen levt i fattigdom, hunger och analfabetism.

Risken för en individ att utsättas för krig, dö i en naturkatastrof eller underkastas förtryck är förmodligen mindre än någonsin. Ett barn som föds idag har större chans att leva till sin pensionsdag än hennes förfäder hade att uppleva sin femårsdag.

Den gamla goda tiden är nu.