Om syftet med den nya 0,2-promilleregeln på sjön var att skärgårdskrogar och båtfirmor skulle gå sämre, att rejält försvåra den sociala samvaron för båtfolket och för öbor på skilda öar samt sabotera nöjet av att kunna välja måltidsdryck till sjöss, ja, i så fall är lagen en succé.

Men lagen kom till för ökad sjösäkerhet. Det som basuneras ut i medierna är att antalet ”fyllerister” generellt sett har minskat. Det är inte underligt eftersom 0,2 promille på sjön blivit kallat fylleri, belagt med dagsböter. Att det bara rapporteras om antalet ”fyllerister” och inte olyckor är inte heller konstigt, eftersom olyckor med skeppare med en alkoholhalt upp till en promille inte är fler än för skeppare med noll promille. Olyckorna har alltid varit fåtaliga.

Båtliv är säkert, slår Transportstyrelsen fast. De olyckor som kan tillskrivas alkohol handlar regelmässigt om grovt sjöfylleri, alltså från en promille – och långt därutöver. 0,2-promillekravet saknar sålunda berättigade skäl och medför att oskyldiga i stället straffas hårt och leder bara fel i jakten på verkligt sjöfylleri och säkerhet.

En skärgård kan beskrivas som ett slags glesbygd – med den stora skillnaden att avstånd mellan till exempel grannar ofta består av vatten. På fastlandet finns alltid möjlighet att förflytta sig ”för egen maskin” genom att gå eller cykla, vilket ger en normalperson en relativt stor frihetsradie. Men i skärgården existerar inte alternativen cykla eller gå. Båt är enda alternativ. Ska du till exempel förflytta dig från en ö till en annan så är det båt som gäller, även om det bara är femtio meter dit.

På fastlandet skulle sjölivets 0,2-promillekrav kunna översättas till 0,2-promillegräns för gång- och cykeltrafikanter. Om trafikanten överskrider 0,2 promille krävs att en nykter person medföljer – motsvarande ”fyllechaffis”. Som synes en ganska bisarr tillvaro och därtill överbeskyddad – sjölivets realitet i dag.

Det är tokigt att hävda att det är lika stor risk att framföra fritidsbåt som bil, fyrhjuling eller snöskoter. Att köra dessa fordon är generellt sett mycket farligare än att framföra fritidsbåt (med segel eller motor). Marginalerna på sjön är mycket större, och båt kan man dessutom framföra så sakta man vill. Här talar statistiken sitt tydliga språk.

Svenska Livräddningssällskapet menade att politikerna började i fel ända när man inte lagstiftade om att det ska finnas flytvästar till alla i båten. Kammarrätten i Stockholm har framfört att promillegränsen på 0,2 för fritidssjöfarten närmast ter sig som ett nykterhetspolitiskt förslag. Flytvästkrav verkar klokt, samt eventuellt kanske också något slags körkortskrav på riktigt snabba och större fritidsbåtar.

Att korsa en fjärd efter en öl är inte fylleri för vanligt folk och 0,2-promilleregeln är en kostsam, konstig lag som bara krånglar till och förstör fritidslivet på sjön.

Det är befängt att påstå att det skulle vara samma sak att avstå från bil på land som att avstå från båt i sjön. Och Sverige är veterligt det enda land i världen som sätter denna 0,2-promillegräns för fritidsbåtar.

BENGT GÄRDE

advokat, ordf Svenska Båtunionen – SBU

LARS H LINDÉN

båtjournalist, fd chefredaktör Båtnytt

BERT-ÅKE VARG

skådespelare

DAVID HELLENIUS

programledare

ULF BRUNNBERG

skådespelare och företagare

PETER MAGNUSSON

skådespelare

SONJA ALDÉN

artist och låtskrivare

GÖRAN GABRIELSSON

imitatör och satiriker

JAN JINGRYD

tv-producent och programledare

LINUS WAHLGREN

skådespelare

ANDERS BERGLUND

dirigent