När monopolet bryts blir det fler apotek och bättre service, menar apotekschefen Torsten Eklund.
Jag är legitimerad apotekare i Sverige och”autorisertfarmasöyt” i Norge. Jag har varit apotekschef i Nyköping och apoteksområdeschef i västra Värmland inom Apoteket AB. För närvarande är jag chef för ett centrumapotek iSogndal i Norge.
Trots detta är jag förhindrad att öppna ett apotek i Stockholm.
Situationen med ett apoteksmonopol är i längden ohållbar och alltmer ifrågasatt såväl inom som utom Sverige. Det är ett yrkesförbud för de apotekare eller receptarier som inte passar precis in i Apoteket AB:s planering.
Så är det till exempel om de liksom jag och många med mig vill bo i storstadsområdena, där apotekstätheten är mycket låg.
Detta är orimligt. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera en sådan absurd situation?
Varför får till exempel läkare, tandläkare, sjuksköterskor, sjukymnaster, veterinärer etablera sig utan ett statligt monopol? Jo, därför att alla tjänar på det.
Patienterna får bra, mera personlig och snabbare vård till samma eller lägre pris än i den offentliga vården. Samtidigt
stimuleras den offentliga vården att bli bättre, eftersom den sporras av konkurrensen.
Men vi farmaceuter är en mindre, mer blygsam grupp och vi har varit tysta alltför länge.
Talet från Apoteket AB:s sida om att förbättra tillgängligheten för kunderna klingar alltmer ihåligt för varje dag som går. Tvärtom kommer man att avskeda ytterligare personal.
Redan nu sponsrar svenska staten Norge och Storbritannien med ett antal, för dyra skattepengar, färdigutbildade farmaceuter, inklusive mig själv. Kanske kommer de aldrig tillbaka, när de möter en helt annan uppskattning för sitt yrkeskunnande.
Flera av dessa har liksom jag en lång yrkeserfarenhet med i bagaget när de åker utomlands för att finna arbete och inkomst.
Allt detta framstår som extra absurt då man för bara några år sedan kraftigt ökade antalet utbildningslinjer och dito orter, samt antalet utbildningsplatser ytterst väsentligt, just för att kunna fylla apoteken och läkemedelsindustrin med välutbildade yrkesmän och yrkeskvinnor.
Då förutspåddes
lysande framtidsutsikter för dem som valde att utbilda sig till farmaceuter.
Apoteket AB behöver konkurrensutsättas. Jag har själv sett hur mycket bättre servicen är i Norge. Apoteket AB är framförallt i de större städerna långt från att ge den kvaliteten på service.
I Sverige talas ofta om problemet med läkemedelsservice till folket i glesbygden. Men det finns faktiskt möjlighet att få läkemedlen levererade med lantbrevbärare till dörren.
De kötider jag sett och arbetat mot i Sverige skulle i Norge anses som absurda. Det borde de rimligen anses vara även i Sverige. Ingen kund i Norge accepterar dem. Då söker de upp ett annat apotek där de får snabb och bra service.
Kötiderna riskerar att öka ytterligare med de besparingar som Apoteket AB nu kommer att genomföra. Detta kommer att utgöra en ökad risk för patientsäkerheten, eftersom personalen pressas ännu mera.
Monopolarbetsgivare borde känna att de har ett alldeles särskilt ansvar mot sina arbetstagare. Detta ansvar tar inte Apoteket AB.
Det finns
inga rimliga eller hållbara ekonomiska skäl som talar för ett apoteksmonopol.
Jag ansöker därför nu hos regeringen om tillstånd att öppna och driva ett apotek i Stockholm, med stöd av Sveriges Farmacevtförbund, som också anser att apoteksmonopolet måste avskaffas.
Jag kan inte acceptera att jag (eller mina kollegor) ska tvingas arbeta utomlands, fjärran från fru och tre små barn i Stockholm. Det faktum att endast Kuba och Nordkorea har apoteksmonopol säger väl egentligen allt.
Jag hoppas på att få ett ja på min ansökan, men inser att ett nej kanske är det enda politiskt möjliga i dagens politiska läge.
Men det kan ju komma att ändras inom kort.
