Finansminister Anders Borg föreslog häromdagen i SvD att ”kunskapsinnehållet i barnomsorgen” skulle stärkas. Han hävdar att det skulle lägga ”grunden för att fler barn lyckas bättre i skolan”. Man undrar var finansministern baserar detta på, eftersom mycket talar för motsatsen.
Flera nya studier visar att de kognitiva fördelar som ibland uppnås i förskolan inte står sig upp i skolåldern. Psykiatern Gideon Zlotnik (Boken ”Stackars Barn”) och neurologen Matti Bergström (Boken ”Neuropedagogik”) menar i sin tur att för mycket pedagogik i förskolan kan begränsa barnen i deras utveckling.
En studie gjord av ”National Bureau of Economic Research” i USA kommer fram till att tidig kunskapspedagogik i förskolan visserligen har ökat läsförmågan och färdigheterna i matematik hos eleverna när de börjar skolan.
Men dessutom leder det till fler beteendeproblem i klassrummet och mindre självkontroll hos barnen. Dessutom har de flesta av de kognitiva fördelarna försvunnit efter drygt ett halvår, medan beteendeproblemen kvarstår.
Socialdemokraten Per Kågeson skriver i sin bok ”Tid för barn?” att även om det en allmän uppfattning att förskola är bra för tre- till fem-åringar, så är det förvånansvärt tunt med belägg för det.
Trots dagens allt större betoning på lärande i förskolan så har skolresultaten gradvis försämrats i Sverige sedan 70-talet. Den psykiska hälsan hos våra barn och ungdomar har också försämrats under senare år. Att skolan har beteendeproblem belyses tydligt av debatten om ordning och reda i skolan.
Vad Sverige behöver i dag är en genomgripande undersökning om vilken sorts omsorg och vilken sorts förskola som egentligen är bra våra barn och ungdomar, utan att snegla på politiska korrektheter.
Insändare av Jonas Himmelstrand
författare, Uppsala
