Det finns flera tecken som tyder på att svensk sjukvård befinner sig i en allvarlig kris.
Inom slutenvården fattas det minst 200 vårdplatser i Stockholm och patientsäkerheten riskeras därför varje dag enligt Thomas Flodin, ordförande i Stockholms läkarförening (ETC Stockholm 11/9).
Antalet vårdplatser i Sverige har minskat med drygt 300 förra året och är nu nere på 2,8 per 1000 invånare – Sverige innehar botten- platsen bland OECD-länderna (Läkartidningen nr 36 2009).
Inom öppenvården saknas det bland annat. 1 500 allmänläkare i Sverige (DN debatt 2/9).
Samtidigt som dessa påtagliga brister inom sjukvården kan konstateras gjorde de fem största vårdbolagen, varav fyra ägs av riskkapitalbolag, en sammanlagd rörelsevinst på 3 miljarder kronor 2008 (DN 10/9).
Inom primärvården har Vårdval införts. Inte minst Vårdval Stockholm styrs av marknadsekonomiska principer i vilka okomplicerade lätta vårdbehov är de mest vinstgivande för vårdgivarna.
Det finns ett ideologiskt intresse hos Alliansen, inte minst inom Stockholms läns landsting, att privatisera så stora delar av vården som möjligt.
Det är enligt min mening helt oacceptabelt att som nu låta marknadsekonomiska, kortsiktiga vinstintressen hos privata vårdaktörer, bland andra stora vårdbolag, styra sjukvården.
Dagens sjukvårdspolitiker måste ta sitt ansvar och se till att vi i Sverige får dels tillräckligt med vårdplatser och dels en sjukvård som grundas på hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en vård på lika villkor och att de med störst vårdbehov skall ges företräde.
Detta är inte minst viktigt för att vi skall kunna bevara människovärdet i vården.
