Utrikesminister Carl Bildt skrev den 12/3 i SvD: ”Sveriges roll är att vara en tydlig röst för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i världen”. Den 19/7 sa jämställdhetsminister Nyamko Sabuni: ”Att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är en prioriterad fråga för mig och för regeringen”. Speglar citaten en borgerlig politik, eller är det endast tomma ord vi hör?
Frågan är rimlig, särskilt mot bakgrund av det som hänt min azerbajdzjanska fru. Vi möttes den 10/3 2005, och vigdes den 14/10 2006. Efter vigseln sökte min fru uppehållstillstånd i Sverige. En sådan ansökan ska lämnas in i hemlandet, men undantag kan göras om ”synnerliga skäl föreligger”.
Vi angav två skäl: Dels kan en ansökan inte behandlas i Azerbajdzjan. Där finns inget svenskt konsulat. Enligt proposition 1999/ 2000:43 sidan 57 är detta ett relevant hinder.
Dels har exmannen, som är i Azerbajdzjan, efter hennes nya äktenskap hotat att döda henne. Min fru har vittnat om att hon misshandlades fem dagar/vecka i 20 års tid. Enligt UD:s rapport ”Mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan 2006” kan inte kvinnor i hennes situation räkna med det azerbajdzjanska samhällets skydd.
Den 28/9 beslöt kammarrätten, utan att ha utrett anklagelserna om misshandel och dödshot, att inte ens ta upp fallet. Domstolen har inte gjort sitt jobb! Bedömare menar att beslutet strider mot såväl Europa- som tortyrkonventionen. Sverige kan ju inte tillåta att hon avvisas till en befarad död!
Min fru har enligt lagen en odiskutabel rätt till uppehållstillstånd. Denna formalitet, som en avvisning innebär, ska väl inte väga tyngre än skyddsbehovet?
Jag måste därför ställa ett par frågor:
Migrationsminister Tobias Billström. Du upprepar ihärdigt att varje ärende skall prövas på sina egna meriter. Anser du att domstolarna i min frus ärende, trots att de inte utrett anklagelserna, har fullgjort sina plikter och prövat saken utifrån ärendets egna meriter?
Statsminister Fredrik Reinfeldt. Din nya regering upphävde utvisningsbeslutet av de två egyptiska terroristmisstänkta männen. Om min fru, som är en vanlig maka, mamma och mormor, en dag avvisas till en befarad död, och du ingenting gjort – känns det bra i så fall?
Insändare av Anders Finström
Farsta
