Varför vill familjefrågorna inte nå den ”stora” politikens dagordning? Varför får frågor om hur barn vårdas och ges trygghet så svagt intresse?
Allt fler vill ändra på detta. Det gäller inte minst ute i landet. Där ordnas aktioner för familjers valfrihet, och ett direkt familjeuppror för valfrihet i barnomsorgen har tyst svept fram. Detta medan rikstidningar och etermedier tonar ned frågan.
Vi får samtidigt i rapporter heta bevis på att hem- och yrkesarbete är svåra att sköta samtidigt. Fall av ökat våld och misshandel når oss; ungdomars rast- och rotlöshet oroar. Efter ett rått mord med unga förövare samlade sig nyligen en krets vd:ar på stora företag till ett manifest i SvD med krav och utfästelser. Men att förknippa det som händer med familjen och den familjepolitik som Sverige länge fört – nej, det vågar ännu få.
Att vårda barn och hålla ett hem trivsamt tar tid. Och män som kvinnor sägs främst vilja förverkliga sig i yrket. En gång var varma, fungerande hem en dröm för framsynta liberaler. Nu låter en del förstå att ett ”hem” är rena 1800-talet, ohjälpligt trist och passé.
Men är det verkligen så? Mycket talar tvärtom för att hem och familj kan få en renässans. I en osäker värld tyr vi oss till de små enheterna. En rad stora moderniseringsvågor inte bara i Asien har som vi vet skett med vaktslående om familj och hem – inte mot dem.
Här finns jungfrulig mark – så varför inte forska om, eller undersöka detta?
Familjedebattören Carin Stenström föreslår i en nyårsartikel (Världen Idag, 2.1) att familjen ges nya uppgifter, i stället för att avlövas som nu sker. Man kan ekonomiskt stödjas i att hitta tillbaka till hemmen där livsviktigt arbete görs. Som tillsyn av barn, släkt, grannar. Varor och tjänster kan billigt och effektivt produceras. Nya kontaktnät upprättas.
Modern teknik väver, där viljan finns, in hemmen i effektiva arbetssystem. Tänk bara på USA:s ”home schooling”. Eller på frilansar som ”drar ned” på sin hets.
Visst var, säg Strindbergs tid mer öppen och experimentell i synen på kön och hem? I dag viftas de som vill ge svenska hem nya uppgifter tyvärr bort av utvecklingsfientliga doktrinärer. Tänk om!
Och säg som Robert Kennedy: ”Why not?”
Insändare av Carl Johan Ljungberg
Stockholm
