Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Kommentar

Andreas Cervenka: Omval av Sundström vore ett hån mot Swedbanks kunder

Turbulensen i Swedbank

Om Swedbanks stora aktieägare menar allvar med att ge Anders Sundström fortsatt förtroende som ordförande måste de först svara på en viktig fråga.

Anders Sundström är symbolen för det som är ruttet i Swedbanks toppskikt, skriver Andreas Cervenka.

Anders Sundström är symbolen för det som är ruttet i Swedbanks toppskikt, skriver Andreas Cervenka. Foto: Linus Sundahl-Djerf

När Göran Bronner avgick avslöjade han, sannolikt utan att förstå det själv, varför han är otänkbar både som finanschef och vd i Swedbank.

I en intervju med DI förklarade han sina kritiserade fastighetsaffärer så här: ”För mig har det handlat om att placera och investera mitt kapital”.

Få se nu, placera och investera kapital, det låter bekant. Vilka företag sysslar med det? Just det, banker.

Annons
X

Att ta hand om människors besparingar och få dem att växa är en central del av Swedbanks affärsidé. Men bankens digra utbud av fonder och private banking-tjänster dög uppenbarligen inte åt bolagets finanschef.

När den egna förmögenheten skulle förräntas valde han istället att börja konkurrera med bankens kunder genom att köpa fastigheter. Det är som om Volvo Cars vd Håkan Samuelsson skulle köra till och från jobbet i en BMW. Det hade nog inte passerat obemärkt förbi i Torslanda.

Göran Bronner är inte ensam. Magnus Gagner Gebeer, tidigare chef för Swedbanks företagsdivision, extraknäckte också som fastighetskung liksom ordföranden för Swedbanks fondbolag Robur Jonas Eriksson. Och sparkade vd:n Michael Wolf ansåg tydligen att det smartaste sättet att investera en del av sin vd-lön var att köpa aktier i det obskyra it-bolaget Oniva, en affär som nu utreds för misstänkt insiderbrott.

Det är inte svårt att fantisera kring hur snacket gått i Swedbank-ledningen: ”Placera egna pengar i bankens fonder, är du galen? De är ju till för att skinna korkat och fattigt folk!”.

Swedbankchefernas agerande är ett utsträckt långfinger inte bara åt kunderna, utan även åt de anställda.

Frågan är om styrelsen ens funderat över den saken.

Istället lät ordföranden Anders Sundström affärerna passera, tills de hamnade i tidningen.

Det är samme Anders Sundström som stod bakom Swedbanks planer på att stämma kunder som haft fräckheten att påtala att de blivit svindlade i åratal av bankens indexkramande bluff-fonder. Detta är så knäppt att det förtjänar att upprepas: först lurade Swedbank kunderna på miljardbelopp, när detta uppdagats och kunderna protesterade hotade banken med att krossa dem i domstol.

Kanske är det detta Anders Sundström menat när han i intervjuer sagt att Swedbank behöver ”komma närmare” kunderna. Längtan efter intimitet tycks inte ömsesidig: enligt Svenskt kvalitetsindex är Swedbank den bank som har de mest missnöjda kunderna och ifjol flödade miljarder ur Roburs fonder.

Att Anders Sundström sparkade Michael Wolf med hänvisning till bankens ”bristande kund och medarbetarnöjdhet” är inte så lite ironiskt.

Inte heller under sin tid på Folksam verkar Anders Sundström ha legat sömnlös över sina uppdragsgivares väl och ve. Att gå in som ägare i Swedbank var en våghalsig satsning med Folksam-kundernas pengar. Att försvara detta med att ”det gick ju bra” blottar kunskaper i riskanalys som ligger på en treårings nivå.

Senare gjorde Anders Sundström samma chansning i gruvbolaget Northland. Det kostade Folksams kunder 134 miljoner. Då hade han ändå försökt rädda situationen (och ansiktet) med hjälp av Swedbank-ägarnas pengar.

Hur är det då med Anders Sundströms förmåga att skapa bra stämning hos medarbetarna?

Jo, samtidigt som Swedbanks anställda fick gå kurser i att lära sig undvika intressekonflikter kunde de läsa i tidningen att toppcheferna givits carte blanche att göra sidoaffärer. Det måste ha känts inspirerande.

Och samtidigt som regelverket i både Swedbank och Folksam knappt tillåter de anställda att ta emot en kopp kaffe från en kund har Anders Sundström låtit sig bjudas på lyxjakter och flygresor utan att ens ha koll på vem som betalar. När han blev påkommen skickade han notan till, ni gissade rätt: Folksams kunder.

På årsstämman den 5 april borde Swedbanks ägare besvara följande fråga: på vilket sätt kommer ett omval av Anders Sundström att gynna Swedbanks kunder och anställda?

Det vore intressant att höra.

Anders Sundström är nämligen symbolen för det som är ruttet i Swedbanks toppskikt: en arrogans mot både kunder och medarbetare som blivit så självklar att bankcheferna inte ens tycks ha reflekterat över sitt beteende.

Företag med missnöjda kunder och förödmjukad personal kan aldrig bli en bra affär för ägarna. Även om det säkert kan se så ut från vd-rummet på någon av de svenska storbankerna som länge levt gott på sitt oligopol. Men digitaliseringen gör att denna skyddade tillvaro snart kan vara historia.

Trots allt detta sluter stora aktieägare i Swedbank upp bakom Anders Sundström. Han har även fått stöd av miljardären Carl Bennet som köpt aktier i banken för att backa upp sin gamle styrelsekollega och jaktkompis.

Och det är kanske så det går till i näringslivets mest exklusiva jaktlag, man ställer upp för varandra. Sammansvetsade av svåra omständigheter som att tvingas tränga ihop sig i ett privatjet med bara tolv lädersäten eller sitta och huttra på ett älgpass i väntan på kvällens årgångsviner. Men vad gör man inte för sina kunder?

Håll dig uppdaterad med SvD Näringslivs nyhetsbrev:

Anmäl dig här.

kundservice.svd.se
Annons

Anders Sundström är symbolen för det som är ruttet i Swedbanks toppskikt, skriver Andreas Cervenka.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X