Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Om Moderaterna kan sluta sjåpa sig

Svenskt flykting­mottagande
Moderat ledning.

Moderat ledning. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Så kom det då, utspelet där ett parti närmar sig frågan om vad som händer sedan, när vi har uttömt ad hoc-lösningar och krishantering. Moderaterna satte i dag på pränt frågor om hur välfärdsstaten och socialförsäkringssystemet bör se ut resten av det 2010:e decenniet, och en bra bit framåt. Ett första officiellt farväl av svenskt 1950-tal från ett politiskt parti? Man kan ju alltid hoppas.

När partiets finansministerkandidat Ulf Kristersson i P1 följde upp debattartikeln (DN) gjorde han det motsatta till vad politiker gjort de senaste åren. Han frångick det akuta andningspaus-perspektivet för att i stället resonera långsiktigt om viktiga reformer. ”Vi vill i första hand väcka en principiell diskussion om hur man tar sig in i de svenska välfärdssystemen” sade Kristersson. Han beskriver en stegvis tillgång till välfärdsordningar och ger som exempel tillfälliga flyktingars rätt till kostnadsfri akut sjukvård, men inte till kostnadsfri planerad vård.

Moderaternas resonemang verkar emellertid främst föranlett av idogt fokus på migrationen och därpå följande integrationshinder. Och visst har den svenska modellens brister blivit tydligare: Mediantiden för en invandrad att få ett jobb är åtta år. Efter åtta år i Sverige står fortfarande hälften utanför arbetsmarknaden, och i många fall kommer de aldrig in. Och detta beror framför allt på en enda sak: Vi släpper inte in dem.

Annons
X

Om Moderaterna i stället kunde skaka av sig det pliktskyldiga ”härtill är jag nödd och tvungen” så fort välfärds- och arbetsmarknadsreformer diskuteras, kunde partiet göra debatten och småningom verkligheten mindre destruktiv.

Förändringar som gör välfärdsstaten något mindre men i stället mer effektiv, är i sig av godo. Politiskt ledarskap behöver inte ta sin utgångspunkt i ett ”vi är så illa tvungna”. ”Det här är ett bättre alternativ” går också alldeles utmärkt.

Såväl bostads- som arbetsmarknad präglas av stenhårda insider/outsider-villkor, och rigorösa regleringar lämnar bara svarta kryphål som alternativa ingångar. Staten och kapitalet har varit överens om att systemet gynnat dem båda, och därför med förenade krafter bevarat det som vore det ett dyrbart nationellt kulturarv.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att trots färre meriter än de redan etablerade få komma in på lägre lön, har inte varit att tänka på. Bliv vid ditt socialbidrag! Utmana inte systemet! Vänta snällt!

    En generell välfärdsstat fungerade när de allra flesta levde ett traditionellt och förutsägbart liv med livstidsanställning på närmsta industri eller myndighet. Men sedan länge har det generella inslaget kommit på skam samtidigt som de som verkligen behöver hjälp och stöd av det allmänna allt oftare hamnar utanför.

    Om Moderaterna kunde sluta sjåpa sig och leda med en egen idé om vart Sverige ska, vore mycket vunnet. Sedan begynnelsen har borgerligheten förhållit sig till socialdemokratin. Trots att S sedan länge tappat sin egen idé om vart och varför har det hämmande förhållningssättet fortsatt råda. Dagens utspel kan förhoppningsvis ses som tecken på ett parti som i stället självt börjar ta ut koordinaterna för det som ligger framåt i tiden.

    Annons

    Moderat ledning.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X