Monumental gåta närmare en lösning

Arkeologerna tror att de nya undersökningarna ska ge svar på ett antal frågor om resningen av de äldsta stenarna. Man hoppas kunna slå fast en tidsperiod för bygget men även hur bearbetningen av stenarna gick till.

Materialet under den första stenbyggnadsfasen var en blåaktig sten, en sorts diabas, som hämtades från Preselibergen i Wales. Forskarna vill veta om stenblocken höggs till rätt form vid monumentet eller på någon annan plats. Det kan hjälpa forskarna att räkna ut huruvida stenen ursprung­ligen bröts för att använ­das till Stonehenge eller om stenarna tidigare hade stått uppställda som en stenring i Wales och sedan helt enkelt flyttats.

Forskargruppen omfattar geologer, zoologer och miljöspecialister – förutom arkeologer. Grävningarna ägde rum för några veckor sedan, och resultatet analyseras nu. De hoppas finna minimala fragment av den blåaktiga stenen. Noggrann kemisk analys bör kunna ge geologerna möjlighet att exakt bestämma vilken klippa i Preselibergen Stonehenges stenar kom ifrån.

Utgrävningsteamet som är från Bournemouthuniversitetet hoppas även på små flagor av förkolnat trä eller andra fragment av organiskt material som kan dateras med kol 14-metoden, för att på så sätt snäva in tidsspannet för den första stenbyggnadsfasen vid Stonehenge. Forskare anser idag att blåstensmonumentet byggdes runt 200 år före den mer kända fasen med stående sandstensblock med överliggare.

Undersökningarna finansieras av BBC, som producerar en doku­mentärfilm om forskningsresultaten som ska sändas till hösten.

Utgrävningarna är ett led i en unikt detaljerad studie av monumentet. Arkeologerna som gjort fältarbetet är övertygade om att Stonehenge ursprungligen byggdes som ett omfattande healing­center – en förhistorisk motsvarighet till franska Lourdes eller spanska Santiago de Compostela.

–Detta är den första vetenskapliga undersökningen som genom­förts i Stonehenge sedan 1964, ­säger professor Geoff Wainwright till BBC.

Tillsammans med professor Tim Darvill från Bournemouth­universitetet leder han under­sökningen. De två arkeologerna pekar på sex huvudsakliga indicier för sina teorier.

De vill knyta Stonehenge mycket mer till vattenkällor – som traditionellt anses ha läkan­de egenskaper – än man hittills gjort. Till dags dato är den enda länken till vatten som forskarna funnit det faktum att Stonehenge knöts samman med Avonfloden genom en drygt tre kilometer lång processionsväg.

Nu hävdar arkeologerna att långt innan vägen förlängdes ned till floden, så byggdes den första halvkilometern speciellt för att knyta ihop Stonehenge med en källa i övre delen av en dal som idag kallas Stonehenge Bottom. Deras teori förklarar för första gången varför processionsvägen inte går raka vägen till Avon, som befinner sig knappt 2,5 km bort.

Många av stenarna – i synnerhet alla de 80 stenarna från Stonehenges första stenfas (kring år 2600 f Kr) – transporterades av de förhistoriska byggarna hela vägen från Preseli­bergen i sydvästra Wales, drygt 250 km väster om Stonehenge. Det finns bra möjligheter att bryta sten betydligt närmare, och att hämta materialet så långt bort måste ha inneburit en väldig mängd extra arbete.

Professorerna poängterar att det innebär att de som byggde Stonehenge måste ha haft speciella motiv för att hämta stenen just i sydvästra Wales, och de före­slår att valet kan ha berott på upplevda magiska och helande kvaliteter hos Preselistenen.

Deras efterforskningar i Wales tyder på att det i Preselibergen under tusentals år fanns ett antal magiska hälsocenter. Källvatten med påstått läkande egenskaper sipprar fram ur klippan på många håll i Preseli. Vissa av dem har förstorats genom årtusendena av lokalbefolkningen eller av heliga män som huggit ur berget och skapat dussintals heliga källor.

En studie de båda arkeologerna nu genomför på förhistoriska mänskliga skelett från gravar i Stonehengetrakten, tyder allt mer på att en anmärkningsvärt stor ­andel av dessa lidit av onormalt svåra hälsoproblem.

Detta skulle stämma med bilden av Stonehenge som ett tidigt hälso­center. Forskarna tänker sig att stora mängder av sjuka sten- och bronsåldersmänniskor vallfärdade från hela Storbritannien och eventuellt även från kontinenten. Ett stort antal fynd från det europeiska fastlandet inklusive Medelhavsområdet har hittats i Stonhenges närhet. Vissa av dessa kan mycket väl ha tillhört långväga pilgrimer, hävdar de.

–Bevisen vi har samlat har lett oss till en helt ny tolkning av varför Stonehenge byggdes och varför människor färdades dit. Det öppnar upp helt nya riktningar för undersökningarna, som nu måste följas i landskapet kring Stonehenge, säger Tim Darvill.