Det har blivit så komplicerat att handla, suckar åtskilliga matkonsumenter. Så många olika aspekter man ska ta hänsyn till!
Är den här moroten odlad på ett miljömässigt hållbart sätt? Hur långt har jordgubben färdats? Hur nyttig är den frysta lasagnen?
Har grisen fått vara ute? Är fisken utrotningshotad? Och får kaffeodlarna en anständig ersättning för sitt slit?
Varje sådan fråga har i den moderna livsmedelsbutiken gett upphov till en eller flera märkningar, som ska vägleda den konsument som ställer andra krav på sina livsmedel än att bara bli mätt.
Den senaste matdebatten har dock i första hand handlat om de många tillsatserna. Och frågan blir då vad de vanligaste märkningarna säger den E-nummerskeptiska kunden.
• Kravmärket
Att livsmedlet bär Kravs märke betyder inte att det är tillsatsfritt. Men antalet tillsatser är klart lägre än i konventionella produkter.
I Kravmärkta matvaror tillåts knappt en tiondel av de totalt 368 tillsatser som är godkända av EU och Livsmedelsverket.
Exempelvis är alla färgämnen och sötningsmedel förbjudna hos Krav.
Samma sak gäller de omdiskuterade smakförstärkarna med E-nummer.
Ingrediensen jästextrakt, som också den används för att förstärka smaken när råvarorna inte räcker till, är dock tillåten.
• EU:s ekologiska märke
Utöver Kravmärket har konsumenten EU:s ekologiska märke att hålla reda på.
Reglerna är ganska lika, men inom vissa områden – som djurhållning, djurtransporter och slakt – är Krav hårdare.
Och när det gäller tillsatser är skillnaden att Krav i motsats till EU inte accepterar konserveringsmedlet nitrit, eftersom det finns vissa misstankar om att det kan orsaka cancer.
Därför kan man hitta EU-märket på charkprodukter, som genomgående förses med nitrit, men däremot inte Kravsymbolen.
• Nyckelhålet
Nyckelhålet visar vad Livsmedelsverket anser att vi bör äta och dricka för att leva ett hälsosamt liv. Dessa livsmedel innehåller mer fibrer och samtidigt mindre fett, socker och salt än andra varor av samma typ. I praktiken betyder det i många fall att de nyckelhålsmärkta produkterna har fler tillsatser än motsvarande omärkta.
När man till exempel utesluter det naturliga fettet från en färdig dressing och ersätter det med vatten påverkar detta förstås konsistensen, men även smaken och färgen.
Och för att en sådan lättprodukt sedan ska likna originalet tillsätts förtjockningsmedel, aromämnen och färgämnen.
• Sigill
Böndernas eget märke främjar livsmedel som kommer från det svenska lantbruket. Hittills har märkningen i första hand funnits på råvaror – som kött, frukt och grönsaker – och dessa brukar ju vara utan tillsatser.
Men LRF, Lantbrukarnas riksförbund, strävar efter att Svenskt Sigill även ska finnas på mer industriprocessade produkter, och arbetar just nu fram en tillsats- policy. När den träder i kraft till hösten förbjuds några av de allra mest ifrågasatta E-numren – azofärgämnena, sötningsmedlet sukralos och vissa av smakförstärkarna – medan övriga ska tillåtas.
Inget av dessa märken garanterar alltså att maten är tillsatsfri. Den som söker sådana produkter måste, som vanligt, läsa innehållsförteckningen.
Tipsa andra
Fakta
Tove Rydholm, Södermalm, Stockholm:
Tycker du att det är svårt att orientera sig kring märkning?
– Jag har nog inte försökt att sätta mig in i det så mycket. Men jag önskar att personalen i affärerna visste mer om märkningen, och på så sätt bättre skulle kunna saluföra ekologiska produkter.
Funderar du kring tillsatser i livsmedel?
– Jag jobbar på en Waldorfskola där jag kan äta biodynamiskt odlad mat som är fri från tillsatser. När jag handlar är det viktigt att inte köpa halvfabrikat. Jag försöker köpa närodlade grönsaker men det finns ett begränsat utbud där jag bor.
Är informationen kring matens innehåll tillräcklig?
– De olika märkningarna känns som en vägledning, men det borde stå mer information om vad märkningen innebär.
/Charlotte Delaryd
