Barn som snarkar kan få sämre hälsa

Vanemässig snarkning under barndomen har hittills främst visat sig kunna påverka den kognitiva (intellektuella) förmågan negativt i skolåldern. Den är även förknippad med medicinska risker som högt blodtryck. För riktigt små barn kan kroppens tillväxt hämmas.
- Dessutom finns misstankar om att snarkningar, som leder till tillfälligt andningsuppehåll, kan ha en betydelse för plötslig spädbarnsdöd. Spädbarn vaknar inte upp på samma sätt som vuxna då de snarkar, säger professor Hugo Lagercrantz på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

En vanlig orsak till att barn snarkar är stora halsmandlar och en förstorad körtel bakom näsan som lätt kan opereras bort. Barn har också trängre luftvägar och mjukare vävnader i halsen som kan klibba fast. Dessa besvär upphör normalt då barnet blir äldre.
- Omkring 13 procent av alla barn snarkar upp till sju års ålder. Av dessa är mellan tre och sex procent vad vi kallar svåra snarkare, säger Miriam Katz-Salamon, docent på Andningsmottagningen vid Karolinska.
Nu har forskare vid Cincinnati Children´s Hospital i USA kartlagt vanemässig snarkning (tre gånger eller oftare per vecka) hos 681 barn och jämfört med föräldrarnas snarkande.
Resultatet pekar på en stark ärftlighet, liksom på ett tydligt samband mellan allergi och snarkning. Det är första gången riktigt små barn, medelåldern var 13 månader, undersökts.

Resultaten, som presenteras i den välkända vetenskapliga tidskriften Chest, visar att det är tre gånger vanligare att spädbarn blir vanemässiga snarkare om de har någon förälder som själv snarkar. I den gruppen snarkade fler än vart femte barn. Bland barn som fick
positivt resultat vid pricktest för något av 17 vanliga allergiframkallande ämnen i luften eller i födoämnen var vanemässig snarkning dubbelt så vanligt.
Eftersom det handlar om så små barn menar forskarna att studien är idealisk för att titta på den ärftliga betydelsen, då miljöfaktorer ännu inte hunnit påverka barnen. Resultaten bygger på föräldrarnas skattning av egen och barnens snarkning, inte objektiva tester.

Professor Maninder Kalra, som ledde studien, menar dock att resultaten är tillräckliga för att rekommendera föräldrar till vanemässigt snarkande barn att låta en sömnspecialist utreda barnens sömn. Barn som får andningsuppehåll, obstruktiv sömnapné, kan behandlas och därigenom kan också problem som är förknippade med sömnapnéer hos barn och ungdomar förebyggas. Är orsaken till snarkning någon allergi kan läkemedel sättas in.

Professor Göran Wennergren i Göteborg är ordförande i Svenska barnläkarföreningen. Han menar att barnen i den amerikanska studien egentligen är för unga för att
kunna mäta vad allergier betyder.
- De flesta som blir allergiska gör det först när de är några år gamla. Det som normalt ses redan hos spädbarn är födoämnesallergier och eksem. En viktig poäng är att en allergisk läggning, tecken på begynnande allergiproblem, förmodligen är förknippad med en viss svullnad i luftvägarna som leder till att barnen snarkar, säger han.

Den ärftliga benägenheten tycks ändå vara viktigast. Vid Karolinska har Hugo Lagercrantz och Miriam Katz-Salamon gjort sömnutredningar som innefattat åtminstone tre generationer i samma familj. Varje år genomgår omkring 300 barn en sömnutredning på mottagningen.
- Vid ärftlighet har stora halsmandlar ibland varit en gemensam nämnare. Men trots att dessa opererats bort har barnen i vissa fall fortsatt att snarka. Vi har ett 30-tal muskler som styr luftvägarnas motorik, muskler som kontrolleras från hjärnan. Fungerar inte dessa som de ska hjälper det inte att operera bort mandlarna, säger Hugo Lagercrantz.