Tusentals demonstranter i Kapstaden protesterade i lördags mot det förslag från Sydafrikas största parti, ANC; The Protection of Information Bill - som ska göra det olagligt för balnd annat statsanställda i Sydafrika att lämna ut information till pressen.
Foto: AP
Efter att Zuma och det styrande partiet ANC i 13 år gjort allt för att sabotera alla försök till granskning är dagens stora fråga: Varför nu?
För alla dem som anklagats för korruption i mångmiljonklassen hade lugnet äntligen lägrat sig. Riksåklagarens elitstyrka Scorpions hade lagts ned för att stoppa vidare utredning och det redan väckta åtalet mot Jacob Zuma hade strypts via politiska påtryckningar.
Få trodde längre att sanningen någonsin kommer fram ur djupet av de 460 lådor med papper och 4,7 miljoner skannade dokument som Scorpions lämnade efter sig.
Två saker lär ha spelat in för att Zuma till sist kände sig tvungen att tillsätta en statlig utredningskommission:
•Dels kröp Saab till korset. TV4:s granskning i maj ledde till att Saabs vd Håkan Bushke medgav att minst 24 miljoner kronor utbetalats i mutor av partnern British Aerospace. Tillika har tyska Ferrostals revisorer just blottlagt mutor på 300 miljoner kronor för u-båtsdelen av affären.
•Dels hade Sydafrikas författningsdomstol beordrat Zuma att lämna in ett yttrande senast den 15 september med anledning av en stämning av en privatperson: Terry Crawford-Browne. Denne har i mer än tio år offrat sina besparingar på att få fram sanningen med syfte att få vapenaffären ogiltigförklarad.
Det mesta har pekat mot att Crawford-Brownes omfattande dokumentation kan få domstolen att beordra Zuma att tillsätta en utredningskommission.
Bättre förekomma än förekommas, alltså. På det här sättet kan Zuma själv formulera utredarnas instruktioner, i stället för att domstolen gör det.
Men saken är inte klar. Crawford-Browne tänker inte dra tillbaka stämningen innan han sett vem Zuma utser till utredare, och vilka instruktionerna blir.
Den första som enligt pressuppgifter kontaktats av Zuma lär ha varit den pensionerade justitiekanslern Sandile Ngcobo. Han fick genast toppbetyg av oppositionen som en man med integritet och självståndighet. Vilket kan ha varit en björnkram.
Zumas helomvändning väcker mycken skepsis. Presidentens talesman Mac Maharaj säger att Zuma bara vill rensa luften. Men det kan inte vara hela förklaringen, eftersom uppgifter om korruption funnits sedan 1998. Medierna är i dag fulla av spekulationer, som oftast kopplar till ANC:s partikongress 2012, exakt 100 år efter bildandet. Det måste finnas en politisk strategi, eftersom få tror att Zuma är så självdestruktiv att han vill släppa fram hela sanningen. Alltså måste det handla om Zumas politiska överlevnad.
–Detta är ett försök av Zuma att få kontroll över undersökningen och därmed över informationsläckor fram till partikongressen 2012, tror Hennie van Vuren vid Institute for Security Studies i Kapstaden.
En möjlighet kan vara att Zuma vet hur andra högt uppsatta i partiet har mer att förlora än han själv. Bland teorierna kan man läsa om hur detta kan vara en fälla för Zumas företrädare och värsta fiende Thabo Mbeki. Det går rykten om en comeback. Bland annat har ungdomsförbundets stridbare ledare Julius Malema övergett Zuma och börjat backa upp Mbeki. Ungdomsförbundet är kungamakare vid partikongresserna.
Mbeki var den som i praktiken styrde landet när vapenaffären gjordes upp, medan Nelson Mandela var Sydafrikas ansikte utåt. Om någon vet hela sanningen borde det vara Mbeki och den nya utredningen lär rikta frågorna åt just det hållet.
