Den Algerietfödde Yves Saint Laurent dök upp på den internationella modescenen 1958 som Christian Diors kronprins, men blev mest känd för att ha förändrat den moderna kvinnans klädedräkt.

– Yves Saint Laurent såg till att kvinnorna fick samma säkerhet i sina dräkter som männen hade i sina kostymer på ett sätt som inte ens Coco Chanel var i närheten av. Dessutom har han skapat byxor åt generationer av kvinnor, ­säger Lotta Lewenhaupt, journalist och författare.

Hon tillstår snabbt att hon är ett ”YSL-fan av stora mått” med tillägget att ”Saint Laurent gjort så mycket mer än smokingar och hårt skräddade kostymlika plagg”.

– Jag påstår att 90 procent av västvärldens klädformgivare har sneglat på Yves Saint Laurent. Betänk att han också var först med 40-talsretro, worklore med sina kraglösa arbetarskjortor och folklore med mönstrade plagg i flera lager, säger Lotta Lewenhaupt.

Att modeskapare i dag tolkar sin samtid är en självklarhet. Men även om den legendariska moderedaktören på amerikanska ­Vogue Diana Vreeland redan på 60-talet poängterade att ”inom mode måste man alltid vara ett steg före allmänheten”, var det få som lyckades skapa internationellt framgångsrika kollektioner med inspiration direkt från gatan.

Yves Saint Laurent lät beatnikchica damer paradera på catwalken, lånade uttryck från den amerikanska flottan och skapade skepparkavajer för damer. Han var alltid före sin tid och lånade uttryck av konstnärer som Picasso, Miró och Matisse. Mest känd blev dock Mondrian-kollektionen från 1965, där den då etablerade modeformgivaren skapade snarast bildlika mönster, lånade av den holländska mästaren.

Men framgången var inte alltid lätt att hantera, i långa perioder led Yves Saint Laurent av alkohol- och drogproblem. Att gå nedför catwalken för att ta emot folkets jubel var också förknippat med mycket ångest. Han var heller inte bara hyllad. När Saint Laurent i slutet av 1970-talet introducerade parfymen Opium anklagades han för att uppmuntra till narkotikamissbruk.

Han led av prestationsångest som blev allt svårare att bemästra, och när han 2002 drog sig tillbaka gjorde han det med orden:

”Jag har känt både rädsla och ensamhet. Jag har stiftat bekantskap med både lugnande medel och droger och känner depressionens begränsning och sjukhusets fängslande kraft. Men en dag var jag stark nog att ta mig ur allt det där, fortfarande bländad, men nykter.”

Yves Saint Laurent dog i söndags i sitt hem i Paris, efter en lång tids sjukdom, medan hans klädformgivning lever vidare. Redan som ung gjorde Yves Saint Laurent ett Proust-citat till sitt motto: ”Den stora konsten är inte att vara, utan att förbli”.

Yves Saint Laurent förblir nu i våra minnen.