I gryningen i söndags stormade beväpnad israelisk polis in i familjerna Hanouns och Ghawis hem i stadsdelen Sheikh Jarrah, i hjärtat av det arabiska, östra Jerusalem. Familjemedlemmar i alla åldrar rycktes upp ur sina sängar, deras möbler och tillhörigheter kastades ut. I stället flyttade bosättare in någon timme därefter, skyddade av israelisk polis, heter det i en upprörd FN-rapport som har skickats till Israels UD och som SvD har tagit del av.
Händelsen, som berör utsikterna att göra östra Jerusalem till huvudstad i en framtida palestinsk stat, fick USA:s utrikesminister Hillary Clinton och det svenska ordförandeskapet i EU att protestera offentligt (vilket inte alltid är fallet). Kritiken går ut på att vräkningarna strider mot folkrätten och Israels åtaganden i Vägkartan för fred, vilken föreskriver en frysning av all bosättningspolitik. Inte sedan början av 1990-talet har USA krävt ett sådant stopp lika tydligt som nu.
Israels högsta domstol har gett en sefardisk-judisk organisation rätt i sitt yrkande på att den ska ha köpt den omtvistade marken i Sheikh Jarrah år 1887, när Jerusalem ingick i det osmanska imperiet. Bosättarna vill bygga 200 lägenheter i kvarteren, som ligger strategiskt nära Gamla stan.
Att marken under det osmanska väldet skulle ha ägts av sefardiska judar bestrids av familjernas advokat som letat fram gamla dokument i Turkiet.
Sveriges generalkonsul i Jerusalem Nils Eliasson har konsulterat sin turkiske diplomatkollega.
– Han är säker på sin sak: judiska intressenter står inte som ägare av marken i de gamla turkiska dokumenten. Där står i stället att de på sin tid arrenderade marken i Sheikh Jarrah av turkarna.
– Men grundfrågan är att ockupationsmakten enligt 4:e Genèvekonventionen är förbjuden att föra över den egna befolkningen till det ockuperade territoriet, säger Nils Eliasson som på nära håll följt 28 flyktingfamiljers kamp för att bo kvar i de hem i Sheikh Jarrah som uppfördes av FN 1956, medan östra Jerusalem och Västbanken styrdes av Jordanien.
Familjerna hörde till de flyktingar som tvingats bort från sina hem i västra Jerusalem 1948 när Israel bildades. Enligt jordanska myndigheter skulle familjerna 1959, efter tre års hyra, få överta äganderätten av de nya hemmen i Sheikh Jarrah på den östra sidan av staden. Men så skedde aldrig fram till Israels ockupation av Västbanken och östra Jerusalem 1967.
Det finns judiska israeler som kritiserar vräkningarna i Sheikh Jarrah både av humanitära och politiska skäl. Skulle man gå tillbaka till de ägandeförhållanden som rådde före statens Israels tillkomst 1948 skulle palestinierna bli den vinnande parten, påpekar de.
Men de hemlösa kräver inte att få flytta till forna släktställen i västra Jerusalem.
– Allt jag begär är att få flytta tillbaka till det hus i Sheikh Jarrah där jag föddes för 51 år sedan. Vi vill att USA och Sverige, som ordförande i EU, ska hjälpa oss så att vi kan flytta tillbaka, säger familjefadern Maher Hanoun på mobiltelefon från Jerusalem. Judiska organisationer som Rabbiner för mänskliga rättigheter stöder familjerna. Maher Hanoun understryker att konflikten inte handlar om religion utan om ockupationspolitik.
– Att kasta ut oss på gatan strider mot folkrätten och mänskliga rättigheter. Bosättarna använder falska dokument för att bevisa sin äganderätt, säger den hemlöse Maher Hanoun, ett stenkast från det hus där han bott i mer än ett halvt århundrade.
– Sedan i söndags sover vi på madrasser på gatan, bara 50 meter från våra hem.
