Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko, till vänster, träffar Rysslands president Dmitrij Medvedev.
Foto: AP PHOTO/MAXIM SHIPENKOV, POOL
Den 12 januari 2008 mötte Ihar Dantjenka döden i form av ett nackskott. Domen hade fallit i en rättegång i häktet bakom stängda dörrar. Men datumet för avrättningen är osäkert, liksom platsen. Familjen har ingen aning om var han begravts och har inte kunnat ordna någon begravning.
Med hemlighetsmakeriet sällar sig Vitryssland föga smickrande till en skara länder som Kina, Nordkorea och Mongoliet där dödsdomar fälls och verkställs utan insyn.
Trots det har Vitrysslands egenmäktige president Aleksander Lukasjenko nått vissa framgångar med att bättra på landets rykte. I höstas hävde EU hans inreseförbud och för en månad sedan besöktes han av unionens utrikes- politiske representant Javier Solana. Andra sanktioner kvarstår dock.
Vitryssland och Ryssland är de enda länderna i Europa som har dödsstraffet kvar i fredstid. Medan Ryssland inte avrättat någon sedan 1999 och i praktiken slopat dödsstraffet har däremot kring 400 dödsdomar verkställts i Vitryssland sedan självständigheten 1991, skriver Amnesty International i en rapport som bygger på uppgifter samlade under nära tjugo år.
Möjligheterna att överklaga är små, utomstående saknar insyn och enligt Amnesty finns trovärdiga uppgifter om tortyr. Dess-utom används hotet om dödsstraff för att skrämma den politiska oppositionen. Organisationen uppmanar landet att omedelbart stoppa alla avrättningar.
Dödsstraff kan i fredstid ut- dömas för tolv brott, bland dem överlagt mord, polismord, terrorism, terroristhandling och sabotage. Nästan alla dödsdomar hittills har gällt överlagt mord.
Utöver Ihar Dantjenka avrättades i fjol hans kumpaner Sjarhej Marozaw och Valerij Harbatij, vilka alla tre fällts för en rad mord mellan 1990 och 2004. Den fjärde som avrättades var Anton Bondarenko, som satt i dödscell i tio år för ett mord han begick som 19-åring. Hans mor försökte i ett års tid få veta om hennes son var vid liv eller ej och när hon demonstrerade utanför presidentkansliet 1999 häktades hon själv. Hon vet ännu inte var sonen begravts.
Amnesty International framhåller dock att Vitryssland trots allt minskat antalet brott bestraffade med döden och undantagit ungdomar, åldringar och kvinnor. 2004 konstaterades dödsstraffet strida mot författningen, men varken president eller parlament har visat något intresse för frågan, trots internationella påtryckningar.








