EVERGLADES De två knölarna som sticker upp över vattenytan avslöjar att det här är ingen stock. Nej, det är ett par ögon som sitter på en alligator.

Eftersom vi är i Everglades nationalpark i sydligaste Florida är allt i sin ordning. I det jättelika våtmarksområdet bor 4000 alligatorer. Nationalparken är stor som två Gotland och täcker Floridas sydspets.

Vår alligator ligger stilla i vattnet och laddar energi till nattens jakt- och matorgier. Men Everglades är även av intresse för politiker som jagar röster inför presidentvalet eftersom Florida är en så kallad swing-state, där väljarna ibland röstar på demokraternas presidentkandidat, ibland republikanernas.

– Vi räknar med löften om mer pengar. Andra områden som också restaureras får inga löften. Vid Louisiana-kusten, till exempel, försvinner motsvarande hundra fotbollsplaner i veckan, säger Jerry Karnas vid Everglades Foundation.

Strax före jul enades republikaner och demokrater i den annars så splittrade kongressen om att skjuta till nästan en miljard kronor till ett pågående, 30-årigt restaureringsprojekt i Everglades, ett av de största i sitt slag.

I början av 1900-talet byggdes kanaler och dammar för att exploatera den ”vattensjuka” marken till jordbruk och till expansionen av Miami. Men att hejda vattenflödet visade sig ge katastrofala konsekvenser för växt- och djurlivet i Everglades.

Nu finns en 30-årig plan med ett 60-tal projekt som ska leda till att mer vatten kan lämna Okeechobee-sjön i norr, och rinna sakta söderut mot kusten. Slutnotan beräknas bli 80 miljarder kronor.

En stor förbättring kommer att ske 2013 då 1,6 kilometer väg, Tamiami trail, som skär av flödet, rivs och ersätts med en bro. Inom några år byts ytterligare åtta kilometer väg ut mot en bro.

Vi åker i en öppen guidebuss i sakta mak på en av vägarna genom parken. Bländvita hägrar och ibisar flyger upp mot den gråmulna himlen ur den meterhöga, gräsliknande tåg – ”sawgrass” – som är karaktärsväxt för den norra delen av Everglades.

Fåglar lyfter oavbrutet ur det höga gräset när de störs i sitt sökande efter fisk, grodor, sköldpaddor och annan mat. Men trots att vi tycker att fågellivet är rikt, är det ingenting mot för knappt hundra år sedan. Exempelvis är nio av tio vadarfåglar borta jämfört med 1930-talet.

En snäck-glada flyger upp och gör våra guider exalterade över att se en av de mest sällsynta fåglarna. Den har en näbb som är vriden i spetsen för att kunna nå in i vattensniglarnas vridna skal och dra ut djuret.

Men med färre sniglar blir det också färre glador.

Everglades är en gigantisk flod med ett mycket långsamt vattenflöde. Karaktären ändras från myrliknande sötvattensnatur i norr till mangrove i söder där Everglades möter Mexikanska Golfen. Här finns 350 olika fågelarter, 300 olika fiskar och över 1000 växter.

– Mångfalden är så stor eftersom det är den sydligaste utposten för en del arter och den nordligaste för andra, säger Bob Johnson, forskningschef i nationalparken.

Hela den frodiga näringsväven kickas i gång av en enda art, den blågröna algen Periphyton. Den är extremt känslig för fosfor. Därför är de stora sockerrörsodlingarna som läcker fosfor och kväve ett svårt hot mot Everglades.

Ett tungt argument för att skydda naturen är att Miamis sex miljoner invånare får sitt färskvatten härifrån.

Under regnsäsongen, maj till november, fungerar vegetationen som en svamp och håller kvar vattnet. Dessutom sipprar vattnet ner i det porösa kalkberget och blir en naturlig reservoar.

– Problemet är att Miami ständigt växer och exploaterar de våtmarker som ligger utanför parkgränsen, säger Allan Scott, guide i nationalparken.

Men på sikt är klimatförändringarna det största hotet, säger Bob Johnson.

– Havsytan stiger dubbelt så snabbt nu mot tidigare och beräknas vara minst 50 centimeter högre om hundra år. Ekosystemet i det sötare vattnet i norr klarar inte det utan kommer att kollapsa.

Men det finns ett hopp och det är att restaureringsprojekten fortsätter att utföras i jämn takt.

– Ju mer sötvatten som får flöda från Okachobeesjön och söderut desto större är chansen att havsvattnet inte når så långt att sötvattenekologin förstörs. Det är den bästa och billigaste åtgärden för att klara klimatförändringarna, säger Bob Johnson.

Det skulle rädda alligatorn, som lever i sötvatten. Och turisterna, som vill upptäcka att den där stocken faktiskt är en alligator.