I åratal har Faraj Bayrakdar, 60, kämpat mot Bashar al-Assads regim. För fem år sedan kom han till Sverige och fortsatte kampen härifrån. Men visionen är lika aktuell i dag.

– När jag såg de första bilderna från protesterna i våras kom jag ihåg en dröm som jag drömde för 30 år sedan. Nu utspelar sig den drömmen i vår verklighet, säger han.

De senaste årens politiska motstånd och missnöje med regimen har förberett hemlandet för revolten som nu blossat upp. Enligt Bayrakdar var allt som krävdes en gnista och ett sätt att sprida budskapet på.

Han tror inte att det som händer i Syrien i dag hade kunnat hända utan internet. Hade inte han och hans likasinnade kunnat sprida budskapet om regimens grymheter över världen hade våldet fortsatt i hemlighet precis som det gjort så många gånger förut.

– När säkerhetstjänsten grep mig 1987 slog de ut alla mina tänder. Ingen reagerade för ingen kände till det. Men i dag kan en sådan händelse bli en gnista.

Han förklarar hur syrier utanför landets gränser använder internet för att hålla kontakt med sina landsmän. I kampen blir Youtube-klippen och Facebook-sidorna deras vapen.

– I Sverige kan jag vara mer nyttig än vad jag kunnat i Syrien. Där hade jag i bästa fall varit en av tusentals som demonstrerar och i värsta fall suttit fängslad. Här kan jag vara röst åt revolutionen.

Hanna Himo, hans vän och kollega i motståndet, nickar och förklarar att första steget mot segern var när de statliga massmedierna fick konkurrens av vanliga människor och al-Assads regim tappade greppet över informationen.

– Regimen har redan besegrats. Av en vanlig mobiltelefon med kamera, en sådan som alla har. Människor kan filma, ta bilder och sen sprida budskapet överallt.

Hanna Himo,41, gör sig redo att ta över Bayrakdars kamp. Han berättar att syriska aktivister i London och Paris misshandlats av ambassadmän med diplomatpass men att det värsta som hänt i Sverige är hotelser och smutskastning.

– De kallar oss för konspiratörer och säger att vi tar emot pengar för att förråda vårt land.

Ett större problem är att Sveriges syrier är splittrade. Många stöder inte kampen eftersom de har kopplingar till regimen eller är rädda för att anhöriga ska skadas.

Enligt Himo finns en rädsla för etniska rensningar efter regimens fall. Han skakar på huvudet när han säger att rädslan är grundlös och hoppas att de ska släppa sin fruktan.

– Jag är både svensk och syrier. Jag ser det som sker med både svenska och syriska ögon. Trots att det finns mycket att frukta är vi inte rädda. Vi kan inte vara rädda för friheten.