För många och vaga lagar gör alla kriminella, hävdas det i debatten.

Två republikanska tidigare justitieministrar, Edwin Meese och Dick Thornburgh, liksom universitetsprofessorer och tidigare federala domare vittnar alla i en artikel i New York Times på tisdagen om det överraskande trendbrottet.

- Det är ett anmärkningsvärt fenomen, säger Norman Reimer, chef för landets samfund för försvarsadvokater, till tidningen om utvecklingen.

Bakgrunden är en rad domslut som väntas från Högsta domstolen kommande månader, om rättigheter för personer som anklagats för brott som rör sex, droger och korruption.

Att advokater och människorättsgrupper argumenterar i de anklagades ringhörna förvånar ingen, men att de får stöd av personer som Meese och Thornburgh, och konservativa organisationer som Heritage Foundation och Cato Institute är snudd på sensationellt. Konservativa HD-ledamöterna Antonin Scalia och Clarence Thomas räknas också in i rörelsen.

Udden riktas mot en federal brottsbalk med omkring 4 400 lagar som anklagas för att vara diffus och svepande, ett system som anses ge staten ett inflytande som går utöver grundlagen. Vänsteradvokaten Harvey Silvergate driver i en ny bok tesen att systemet gör att i stort sett alla amerikaner dagligen begår brott. Han gläds nu överraskad åt det republikanska mottagandet.

Några heta ämnen på HD:s dagordning är om sexbrottslingar kan hållas inspärrade även efter avtjänat straff, och huruvida det är rimligt att staten kan beslagta en lyxjakt för att det rökts en joint ombord.

I botten ligger ett traditionellt konservativt motstånd mot en alltför stark stat, men religiösa grupper reagerar också mot ett system som tycks utesluta möjligheten till rehabilitering, och dessutom oroar kostnaden för att bibehålla världens mest omfattande fängelsesystem.

Enigheten är nu inte total. Två av HD:s domare, John Roberts och Samuel Alito, håller exempelvis en traditionellt republikansk fast linje mot brottslighet. Tidpunkten misstänkliggörs också, när Demokraterna vid makten ska utkräva ett rättsligt ansvar för den ekonomiska krisen som kan urholka näringslivets makt.